stjärnor & grus

Denna våran undran

Alla våra frågor

Ständigt kretsande kring en liten

liten kärna

Om hur allt började
med oss, med mig, med stjärnor, med grus

Vad är meningen med allt
med oss, med mig, med stjärnor, med grus

Aldrig stillas denna undran

Aldrig finner vi våra svar

På denna våran jakt
efter mänsklighet 

(skriv om att undra)

brus

den röst som talade med mig

så bekant

så trygg

så avlägsen

om hur det är

nu förtiden

som det heter

jag lyssnade inte

som jag borde

svarade inte 

som sig bör

så länge så länge

så länge

sen nu

en röst från dåtiden

ett andetag

det bröts

(skriv om att lyssna)

sommarnatt

I luften hänger honung
och jasmin
tung, likt droppar av lönnsirap
denna doft
i klasar av gyllene små solar
under skuggan av gröna löv

Det är lind det är lind det är lind
lindblom
som simmar i luften
som smeker denna sommarnatt
en krans av lindblom runt löftet
om högsommar

moln

det gnager mig om natten
detta mitt hinder

rullar in som vågor,
en efter en,
över mitt sinne

dränker min tankar

mitt moln över solen

bruset som dränker musiken

vinden som betvingade trädet

 

 

(skriv om ett hinder)

försköna

ett enda ord,

för vad jag har gjort med minnet

av dig

av oss

av då

det sista du gjorde

du drömde om någon annan

du gav din längtan till någon annan

du bedrog mig

din hämnd på dåtiden

tog du ut på mig

 

 

 

otur i turen

Själv

Två timmars slit,

men på egen hand lagade jag
och bytte den trasiga cykelkedjan

Fortfarande svart olja under naglarna

Jag kunde cykla iväg, lagningen höll

Svarta små moln korsade min tur
men varför ta ut sin olycka i förväg
Himlen var klar idag, solen sällan blyg
men säg den lycka som varar
Samma cykel som skulle färda mig hem
hade fått punktering
Undrar
vad har jag gjort för att få denna belöning?

(skriv om en belöning)

baksmälla

Jag har fastnat

Medan tiden rinner iväg

Bör tystnaden ta över

?

Jag hade planerat så mycket, längtat så hårt, jag hade något att se fram emot, nu återstår bara tystanden, och jag.  Idag har jag gått i tre timmar, stegen tog mig dit jag skulle och tillbaka. Och tiden, tid är visst allt jag har kvar. 

(skriv om något rinnande)

glömska

jag hade glömt

vita nätter

värme

smekande vind

söt doft från nyväckta rosor

skärvor av blekrosa skönhet

på varm asfalt

jag hade glömt


(skriv om något sevärt)                         

la résistance

they hid in the jungle

day after day

same clothes, dirt covering their faces

afraid to make noise

covered in deepgreen leaves

trusting the cries of animals

listening for strange feet on the path

day after day

panting, planing, resisting

taking the fight to their territory

slowly strangling the intruder

this is not war

this is survival

this is resistance

(skriv om motstånd)

förnuft & känsla

jag borde nog ha varit mindre ärlig

spelat spel

lekt en lek

eller två

varit mindre rak

tvingat dig ta omvägar

fått dig kämpa

se dig smaka segerns sötma

men känslan bedrog förnuftet

 

 

(skriv om ärlighet)

aska

Ditt ljus hade redan börjat slockna

Jag såg det inte

Jag såg det inte

Jag såg det inte

Jag dämpade ditt fall

Nu går jag bland ruinerna

Dina andetag blåser vind

Virvlar damm

Blåser storm bland askan

as it be

let it be as it be

let things rest as they are

struggle or not

the quiet will calm

let the eco die out

the cries of war

the cries of love

memories lost in the ruins

let it be broken

 

 

(skriv om något trasigt)

manuset

spela upp mitt hjärtas tragedi

ett grekiskt drama

om lust och lidande

längtan och rädsla

din och min

din som blev min

din rädsla min trygghet aldrig tämjde

min längtan ditt svek bedrog

vår dröm som gled oss ur händerna

kören ropar, ojar sig över våra snedsteg,

suckar djupt när vi glider, gråter när vi faller

detta grekiska drama

en äkta tragedi

ridå

(skriv om en tragedi)

låt mig

bära frukten av ditt säd

låt mig

bära fortsättningen på din historia

låt mig

föra vidare våra minnen

låt mig

älska vår kärlek

låt mig

drömma

(skriv om en frukt) 

knutar & knopar

Din händer, inte så sträva som du önskar
sysselsatte sig ofta med ett tunt rep,
ibland att snöre,
men helst ville du ha ett rep
Långsamt vek och vred du repet
runt runt runt
genom loopar och öglor

genom och tillbaka
fast åt ett annat håll

Du knöt knopar
Du kunde olika
Vissa knöt du belåtet och självsäkert
andra övade du på

Igen igen igen

Min blick följde dina rörelser

Dessa älskade händer
som nästan trollade framför mina vakna ögon
Du berättade när knoparna behövdes

Varför

Dina knopar hade namn

Du har ett namn

Ditt namn ger mig en knut

i magen

*

knutar

Allt kanske är enklare än vad du tror

                            Om du bara vågar

Verkar som att detta ord som fick mig småle när jag läste det, nu helt och hållet fått mig att stupa. Ironin är för tydlig, måste nästan värja mig lite. Att se de självklara och det enkla är det mest komplicerade av allt, tänkte jag då. Det är så lätt att se problemet, se knuten som är olöslig, men i samma blickfång finns lösningen. Varför ser man den med så stor svårighet? 

(skriv om något komplicerat)

kvar

Och han gick

Lämnade dig ofullständig

Bland fläckiga lakan

Skäms du nu? Kvar med din hunger

Plocka upp allt du tappade från golvet

Lustens vansinne bedrog dig igen

Du får tvätta rent

Städa undan minnet av skulden

Sen han gick

(skriv om något fläckigt)

vildmarken

I dina bojor

Ett skri från vildmarken

Ett skri från avgrunden

Om befrielse om förlösning om smärtan i förändring

Din fötter fjättrade

Men första steget börjar inombords

Före flykten den våldsamma ändringen

Du skriker

Det gör ont

Du förblöder för att skapa nytt blod

Du går under för att kunna resa dig

Du förbannar livet för du vet
ni är utelämnade åt varandra

(skriv om befrielse) 

paket

En liten liten låda

Skramlar litegrann

Klädd med silkespapper

Noga gjort för hand

Pappret skimrar glatt i rosa

Med rosett i grönt där till

Knuten med varsamma fingrar

Hemlig är givarens sigill

(skriv om något prydligt)

gå runt

Gå vidare, så lätt att saga

Så lätt att tänka, att det måste man göra

Så går det till, man går vidare och kommer över

Kommer över och går vidare

Men hur går man vidare?

Vilka praktiska handlingar leder stegen vidare?

Vilka tankar leder sorgen bortåt,
ifrån,

i vidare och vidare cirklar bort

från de innersta tankebanorna?

Jag skapar nya vanor, går nya vägar

Håller hårdare i allt som var viktigt

Innan

Skapar mitt, utan din skugga hängande över

Tror jag

Ljuger jag?

Hänger inte din skugga lite i kanten av varje foto?

Delar jag inte min längtan till havet med dig?

Vad skapar jag

och vad

tog jag med mig? 

(skriv om en rundvandring)

paus...

...några timmar lugn och ro...

trouble

Easy mama, or you´ll be bringing trouble home
Dont´t let them get to you
They only wanna drag you down

Careful mama, trouble´s on your doorstep

Put your foot down before you drag it in the house
Before your comfort turns to cries

Beauty mama, I see trouble´s been in your bed

I see the harsh words are messing with your head

Rest now mama, not to cry

Trouble´s left now, rest your eyes

(skriv om trubbel)

vinnare

genom ljudbarriären skjuter stålets vassa kropp
dånar i solen
kallar på blickar

tankarna far till belägring
någon är under attack
en enda farkost i vårt dagsljus
tänk dig fler än en
tänk dig hundra
tänk dig

vanans makt vinner tillslut
folket duckar inte längre
ryggarna är redan kuvade
tänk dig dånet varje dag
tänk dig natten
tänk dig

vem vinner

samma mynt

man måste våga förlora
men jag tror
man måste även våga vinna

kort och gott


(skriv om att vinna)

Syren

ifalleratt

Att spara lite extra så man har
Att bete sig som sig bör, och lite mer därtill,

så man har igen det senare
Att passa på när man ändå är igång,

som det heter
Att skaffa lite ifalleratt, för någon dag
kommer det att krisa,
bäst att gardera sig med ifalleratt

Att hela tiden tänka sen,
tänka om
tänka i fall att
att glömma vara här
och nu

(skriv om att ha något tillgodo)

snart midnatt i juni

Det är nog egentligen inte så mycket ett bekymmer i mitt liv, det hindrar mig inte att utföra något. Kanske är det mer lämpligt att kalla det ångest, av dödligt slag, dödsångest rent av. Ångest inför döden, den oundvikliga, att plötsligt inte vara kvar, att inte få en chans till, att inte ge en chans till. Att missa allt det där som kommer att ske, obönhörligen detta konstanta flöde av skeenden, oavsett mitt ickevarande. När jag cyklar över korsningen kommer en fartblind dåre i rasande fart, hjälm eller inte, jag är chanslös. När jag är ute och springer kommer en galning med blodad tand för just blod, mitt rent av, för mycket TV kanske? När jag sitter i en bil frontalkrockar vi, jag ser olyckan innan det sker, när det är för sent ändå. Dödsångest? Ja kanske. Levnadsångest? Troligen. Kerstin Thorvall skrev en gång att det bästa botemedlet mot ångest inför döden var förälskelsen, detta adrenalinstinna, övermänskliga tillstånd som förmår oss se perfektion i en enda individ. Jag är benägen att hålla med Kerstin. Så nu, något klokare, vart vänder jag mig, när det är just kärleken som lämnat mig?

*** 

bryderier

Bekymra du din inte för plantorna

jorden kommer suga i sig allt extra vatten

Bekymra du dig inte för svalorna
det finns mygg till dem alla

Bekymra du dig inte för dagen
solen kommer skina imorgon också

Bekymra du dig inte för natten
du har tak över huvudet som skyddar

Bekymra du dig inte för kärleken
den fanns här långt innan oss

Bekymra du dig inte för döden
den kommer stilla din ängslan

Den kommer överleva oss alla

(skriv om att bekymra sig)

tänkande vid klippan

det fanns inga tankar kvar, när jag satt på klippan. instängd i en bur av alla kroppar omkring mig, de -helt ovetande om klaustrofobin inom mig. känslan inombords grävde djupa hål i mig, medan tankarna snabbt drev iväg, likt ringar på vattnet, som tunnas ut, slits allt längre ifrån varandra utan kraft till motstånd. solens värme, ljusår ifrån mig, sveddar min hud, gör mig vacker i vissa ögon, gör mig sjuk i andra. doften av solvarm hud ville jag ge dig, saltvattentvättat hår, torkat i ljus och värme, min sälta på din tunga, dina läppar igen på min hud. havet kluckar vid mina fötter, fuktar klippan som inte törstar vatten, rytmiskt våg efter våg, svall efter svall, jag lyssnar, tänker inte mer, känner bara hålet växa.


jag skriver - alltså tänker jag
jag tänker - alltså finns jag
jag finns - alltså känner jag
jag känner - alltså älskar jag
jag älskar
jag älskade
jag älskades?

inre monolog

Kan det verkligen vara min tur nu? Att få det som så många verkar ha. Att få njuta lite trygghet, slippa sända långa blickar, slippa vakna ensam, slippa hitta på svar på varför man är själv. Tänk att våga tänka tanken fullt kring ordet som är vi. Tänk att känna känslan fullt ut, se hur den kan växa. Det känns som min tur nu, så självklart på sitt vis.

Tänka vad fel man kan ha.

(skriv om att tänka) 

typiskt svenskt

***
**
*
Drömmen om idyllen
*
**
***

utan generalisering

Jag tänker färskpotatis och jordgubbar
vilda älven och djupa skogar
det finns en plats jag länge kallat hem
i hjärtat av sagor och dikter
jag gillar inte vad som är typiskt
jag verkar gå bet här och nu
men jag brukar sakna lugnet och tystnaden

(skriv om något typiskt svenskt)

om

Det är vad allt har handlat om
Allt som jag har skrivit om
sprunget ur avbrottet

Ett avbrott
ett slut

Hittar inte tillbaka
hittar inte en ny början

(skriv om ett avbrott)

sommareld

hippie

Den moderna hippien tycks ha fastnat med blicken bland statusuppdateringar. Av längtan till frihet kan revolutionen gro bland de mest inbilska av sociala forum, men i demokratins högfäste glömde vi blicka mot horisonten. Nere bland grus och begär förlustar vi oss bland elektroniska blommor och förbättringens högljudda krav ersattes av STORA bokstäver och utroppstec!en uttrycker numera nedtryckt ilska. Skenet är det nya sällskapet, vänner ren statistik, förändring är en ny bild…

(skriv om någon sällskaplig)

purple haze

I det violetta skymningsljuset

leker svalorna högt över våra huvuden

De reser sig över oss

Över världsligt

De hyllar livet
genom leken

med vingslag

moderniteter

Av sin tid,
som det heter
står och stirrar djupt in i skenet av vår tids senaste sällskap
i tid och otid, i alla lägen
där inne, i ljuset, finns allt
finns alla
och ingen
mitt i en mening bryts orden av ett pling
tanken far vidare, söker kontakt på andra ställen

Revolutionen tycks fastna i halsen

(skriv om en epok) 

att finnas

I stunden av fokus, när varje nerv i kroppen tvingas samarbeta för ett gemensamt mål, försvinner tystnaden. I en och en halv timme finns jag nu, inte sen, inte om, inte för att, bara nu. I stunden av aktivt varande, av ögonblickligt levande, finns inte sorgen kvar. Då, när lyckoruset kittlar fingrarna tillsammans med tröttheten, hörs inte rösterna. Långsamt smyger sig allt tillbaka på sin plats, när endorfinerna mattas av, när tröttheten trycker axlarna neråt, när kroppen är motståndslös och tung. Men innan, innan fanns jag bara.

(skriv om ett samband)