en ny vår

våren tvekade
långsamt vecklade knopparna ut sin klargröna hemlighet
tyst smög sig lökarna upp ur vinterbiten mark

jag sprang in i ruset
ville gå med dig över gräset
jag blev otålig

såg inte din tvekan

när handen gled ut ur min

kokoro

Så här på våren
mitt i staden
säkert också i bygden
och i den riktiga skogen
leker duvorna sin käraste lek
De bullar upp sig
dansar sina steg
präktar med sina fjädrar

Och ljudet

från morgon till kväll
i gräs och varm asfalt
mitt i dansen

ljudet låter kokoro

kokoro

det betyder hjärta
känsla
sakernas essens

kokoro

kokoro
*
*

(tack Y för inspiration)

majsol

Redan har kastanjen ståtligt slagit ut

De förr så spröda, ivrigt gröna bladen

bekläder nu, mättat gröna, dessa högresta väktare av tiden

Sakta dalar mjuka blommor på min hjässa
på sin färd mot marken

Skimrar vitt och rosa en blott sekund mot
det gröna gräset

*

Igår sprakade häggens vita fyrverkerier

Kantade alléer och förgyllde trädgårdar

Idag, hänger de brunande klasarna
som trötta firare av våren

Sprakar inget mer, utan faller
en efter en mot den hårda stenen

*

Vårens prakt går oss snabbt förbi

Blinka och du har missat miraklet även detta år

Är du för långsam har fyrverkeriernas eld redan
hunnit slockna

Allt som är kvar, dessa bruna nätta blad
på trottoaren
en gång ljuvligt vita

systrar

Har tappat fotfästet den senaste tiden

Balanserar min tid stående på en boll

Jonglerar samtidigt

Någon förvrängd typ av cirkusdjur

I utkanten av våren

skådar jag tidens spår genom lupp

Andas in minsta förändring

Tackar dagligen mina stjärnor

De orkar lysa genom ljus och mörker

Får mig att skratta mitt i ilskan

Låter mina tårar vara skamfria

Jägaren

Hukande i gräset

Jägarens ögon stirrar stint

Släpper inte bytet med blicken

Dold av strån och blommor

Tålmodigt väntande

I det givna ögonblicket

inget utrymme för tvekan

Under snurrar världen

Flitiga spår i jorden

Åtta små ben på väg åt samma håll

Över fläktar vingslag

Leker mellan molnen

Plötsligt blinkar jägaren

Och lyfter

Fäller blicken mellan andetagen

Ett vingslag i taget

Denna krusiga färd över världen

(skriv om något spännande) 

att gissa i köket

Det är tredje maj idag, en tid som andas vår,

ett datum som antyder annalkande sommar.

Vi har lättat på kläderna, kavlat upp byxorna,

satt oss i solen med vårat kaffe. En omväg hem

spelar ingen roll, så länge den är på trottoarens

soliga sida. Tredje maj, löven är gröna, snart 

mättat gröna, det ivrigt nygröna ett minne som 

hör våren till. Krokusen är bara en skugga nu,

över natten försvann de i det spröda gräset,

lämnade plats till mastiga tulpaner som

breder ut sig. Det är tredje maj idag, och 

utanför mitt fönster snöar det. Gissar att

skiftet mellan årstiderna inte alltid sker
smärtfritt. 

(skriv om att gissa)

morgonfilosofi första maj

Vilket sammanträffandet, kalla det slump,

att dagens skiss påbörjades på ett nytt ark.

Må hända dataark, men inte desto mindre en ny sida.

Härlig symbolik.

Första maj idag. I mitt huvud rulla alla dessa majvisor och

Valborgsvisor från min barndom som jag älskar.

Inga vårkonserter idag för egen del, men jag

vet att sångerna kommer eka i mitt huvud dagen lång.

Tänker like kring vilken innebörd firandet av första

maj måste ha haft förr, kan ha haft.

Tänker att varlborg symboliskt nog är ett firande

av vårens definitiva ankomst, sommaren rent av.

Vintern, eländet den bringat, ska brännas,
nästa dag inledas ohämmat.

Kanske.
Utan en tanke på det brann en eld vid mig igår.
Jag satt en bit ifrån, men kände ändå dess värme.
Vår, att resa sig ur askan…vilken brytning.

(skriv om en brytningstid) 

strössel

i samma ögonblick de skära tunna bladen

vecklar ut sig

börjar obönhörligen processens nästa steg

de darrar lätt i vinden

smeks av strålar och ljumna vindar

en explosion av liv

en seger över vintern

sträcker sig sockersöt mot himlavalvet

lätt lossnar bladen från sitt skaft

tunna, nästan viktlösa, utan kraft att stå emot

dalar långsamt ner mot marken

strösslar jorden med färg

i ett ögonblick är tiden förbi

blinkar du, har bladen redan fallit

långamma spiraler dalar mot marken

kantar vägen mot sommaren

(skriv om att rör sig) 

mänsklig vetgirighet

Av livets många hemligheter

är nog fågelsång av de vackraste

och bäst bevarade

På en bänk i solen undrande vad de säger

är det glädje de förkunnar?

Eufori över vår och värme!

Hyllning till livets återtåg!

                            *

Fast deras melodier har hakat upp sig

Varje fågel tvittrar upprepande samma ramsa

Vilken kakafoni att begripa

Sitta på bänken och undra när de ska tystna

Med sitt skvaller

Om mask

Och grenar

Och fjädrar

Kanske bättre att sitta som nu

Okunnig med att fåning leende

över vacker fågelsång,

detta olösliga mysterium

Det är nog bäst så

(skriv om att vara bäst)

skriv om en inbjudan

Kom kom!

Snälla hasta

Skynda hellre än vänta

Det är dags

som vi har längtat

En liten knopp,

en liten kvist,

ett litet ägg

Skynda

Skynda att hjälpa dem på traven

Blommor, grenar, vingar

Kom kom!

Skynda till oss som längtat

och Välkomnar Dig tillbaka