tystnaden är öronbedövande

jag slickar mina sår i fred

ensamt
att återhämta sig

ensamt
att vara rädd

ensamt
att bygga upp

allt det som stormen redan fällt

knutar

Allt kanske är enklare än vad du tror

                            Om du bara vågar

Verkar som att detta ord som fick mig småle när jag läste det, nu helt och hållet fått mig att stupa. Ironin är för tydlig, måste nästan värja mig lite. Att se de självklara och det enkla är det mest komplicerade av allt, tänkte jag då. Det är så lätt att se problemet, se knuten som är olöslig, men i samma blickfång finns lösningen. Varför ser man den med så stor svårighet? 

(skriv om något komplicerat)