mänskligt II

allt är förgängligt
allt ska ta slut
vi klamrar oss fast,
sätter klorna i varje minne
men allt ska ryckas ifrån våra händer
håll tills det krampar
håll till du blöder
men minnena kommer blekna
rinna genom jord
tillbaka till ursprunget
tomhänta ska livet lämna oss
bara fåfängan håller oss sällskap
låter oss tro att vi sätter spår
vaggar in oss i lögnen om vår egen viktighet
*
*

avstånd

För varje dag
Lite längre bort
Lite mindre förståelse
Lite mindre ork
Uppgivenheten speglar sig alltid
i medmänskliga ansikten
Vi ställer oss längre och
längre bort från varandra
Hör mindre och lyssnar sämre
Blir ett olöst mysterium
och olösligt


(skriv om främlingskap)

avstanna

och Du människa?

När slutar du leva som dina floskler?

Kan du se att allt ditt förhatliga gnäll

liksom hasar sig efter,

i dina fotspår

Skuggar din stig

Ser du att varje andetag du tar

bekräftar allt du spottar på offentligt

Men i smyg

i smyg, vågar du inget annat än sälla dig i ledet

När blir din spegelbild så patetisk

att du ser reflektionen som stirrar tillbaka?

Denna gam som bär dina ögon

Denna asätare som är din mun

Denna sjukdom du kallar liv

Vad finns där att kalla Människa

egentligen?

(skriv om att stagnera)

dedikation

jag vill inte veta mer

du lämnande mig hungrig

och nu har jag ätit mig mätt på luft

du övergav mig törstande på din blick

nu har jag fördruckit mig på mörker

jag vill inte veta mer

om törst, om hunger, om mörker

fast inget annat finns

Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/ensam" rel="tag">ensam</a>, <a href="http://bloggar.se/om/uppgiven" rel="tag">uppgiven</a>, <a href="http://bloggar.se/om/dikt" rel="tag">dikt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/ork" rel="tag">ork</a>

inte ansiktslös

försök se genom min blick,

bortom det hårda

smält min isande hud

med dina andetag

lämna mina hårda ord

på dörrmattan och trampa på dem

när du går in

lös min knutar med dina fingrar

(skriv om en lösning)

kluven

det är så nära
hudnära
när annans hårstrån kittlar huden
så nära
min strävan

denna möda

                *

gör sig ständigt påmind

lever ännu i den

strävan inpå huden

naken inför den

oskyddat maktlös

                *

kan sluta sträva

kan ge efter

sluta kämpa

(skriv om en strävan)

hand i hand

Jag kan inte

Inte idag

Klarar inte komponera orden

Organisera tankarna

Mobilisera rätt känslor

Sabotage

Inifrån

(skriv om att sabotera) 

jag är svag för synonymer

Jag struntade i tecknen

Negligerade alla varningar

Förbisåg alla ord av klarhet

Valde hellre att vanvårda

och  åsidosätta mitt hjärta

Än att missköta ditt

Har nonchalerat mitt flimmer så länge

att jag troligen sumpat chansen

att läka

(skriv om att försumma) 

kaffe

förut behövde jag inte sitta vid skärmen all min sysslolösa tid

men nu kan jag inte ta mig någon annanstans

benen bär mig inte

orden flyter inte

leenden smittar inte

ingen beröring längre

inga ömma ord

saknar dina läppar

som jag förut ansåg mina

bara tårar smeker min kind

du såg fin ut när du satt på pallen

jag önskade att jag var koppen du höll mellan dina händer

bedriftEN

en dag för bedrifter

av en storslagen art

våren ger extra kraft

till urholkade armar

kasta funderingarna genom fönstret

det är bara att sätt igång

att förverkliga

bedriften

av storlagen art

sen vaknar jag

(skriv om att bli avbruten)

Skriv om något som skimrar

Om jag säger att inget skimrar

Blir Du förvånad då?

Kan Du förstå?

Spelar det någon roll om Du vet?

Kan Du göra något?

Vill Du?

Vill jag?