kväll i augusti

Jag hör hur de drar plaststolar över trottoaren, nere på gatan, nedanför min balkong. Klockan är sent för längesedan, men det är alltid öppet där nere, nedanför min balkong. Det är sent sedan länge, och långt innan det slutade jag dra plaststolar över trottoaren. Istället sitter jag i lugn och ro och lyssnar till ljudet av plast mot sten. De drar, inte jag. De drar stolarna var dag, varje vecka, men inte jag. Inte längre. Ska bara vissa dra stolarna? Ska bara vissa bära bördan? Och vi som inte drar, vi som inte bär längre, vad tycker vi om att lyssna? Nu är det tyst nedanför balkongen, stolarna är på plats, tills morgondagen. 

otur i turen

Själv

Två timmars slit,

men på egen hand lagade jag
och bytte den trasiga cykelkedjan

Fortfarande svart olja under naglarna

Jag kunde cykla iväg, lagningen höll

Svarta små moln korsade min tur
men varför ta ut sin olycka i förväg
Himlen var klar idag, solen sällan blyg
men säg den lycka som varar
Samma cykel som skulle färda mig hem
hade fått punktering
Undrar
vad har jag gjort för att få denna belöning?

(skriv om en belöning)

gå runt

Gå vidare, så lätt att saga

Så lätt att tänka, att det måste man göra

Så går det till, man går vidare och kommer över

Kommer över och går vidare

Men hur går man vidare?

Vilka praktiska handlingar leder stegen vidare?

Vilka tankar leder sorgen bortåt,
ifrån,

i vidare och vidare cirklar bort

från de innersta tankebanorna?

Jag skapar nya vanor, går nya vägar

Håller hårdare i allt som var viktigt

Innan

Skapar mitt, utan din skugga hängande över

Tror jag

Ljuger jag?

Hänger inte din skugga lite i kanten av varje foto?

Delar jag inte min längtan till havet med dig?

Vad skapar jag

och vad

tog jag med mig? 

(skriv om en rundvandring)

snart midnatt i juni

Det är nog egentligen inte så mycket ett bekymmer i mitt liv, det hindrar mig inte att utföra något. Kanske är det mer lämpligt att kalla det ångest, av dödligt slag, dödsångest rent av. Ångest inför döden, den oundvikliga, att plötsligt inte vara kvar, att inte få en chans till, att inte ge en chans till. Att missa allt det där som kommer att ske, obönhörligen detta konstanta flöde av skeenden, oavsett mitt ickevarande. När jag cyklar över korsningen kommer en fartblind dåre i rasande fart, hjälm eller inte, jag är chanslös. När jag är ute och springer kommer en galning med blodad tand för just blod, mitt rent av, för mycket TV kanske? När jag sitter i en bil frontalkrockar vi, jag ser olyckan innan det sker, när det är för sent ändå. Dödsångest? Ja kanske. Levnadsångest? Troligen. Kerstin Thorvall skrev en gång att det bästa botemedlet mot ångest inför döden var förälskelsen, detta adrenalinstinna, övermänskliga tillstånd som förmår oss se perfektion i en enda individ. Jag är benägen att hålla med Kerstin. Så nu, något klokare, vart vänder jag mig, när det är just kärleken som lämnat mig?

*** 

bryderier

Bekymra du din inte för plantorna

jorden kommer suga i sig allt extra vatten

Bekymra du dig inte för svalorna
det finns mygg till dem alla

Bekymra du dig inte för dagen
solen kommer skina imorgon också

Bekymra du dig inte för natten
du har tak över huvudet som skyddar

Bekymra du dig inte för kärleken
den fanns här långt innan oss

Bekymra du dig inte för döden
den kommer stilla din ängslan

Den kommer överleva oss alla

(skriv om att bekymra sig)

bussen från stan

Vilka otänkbara tankar börjar vi tänka i sorgens dimma? Det finns en buss, jag vet vart ifrån den går, men jag vet inte vilket nummer den har. Vi satt på den tillsammans, men jag var ouppmärksam, sömnigt invaggad i trygghet. Visste ni att trygghet gör en sömnig? Tänk på det….Funderade idag på vilket nummer bussen har, om jag inte skulle ta reda på det. I dimman var den tanken väldigt klar, men när dimman lättar…?Gör nog bäst i att låta tanken sakta försvinna.

(skriv om att försvinna)

inte bara för mig & honom, för alla...

idag var det ljust så länge

så länge...

jag fick nästan skydda ögonen

så ljust var det

när det egentligen skulle ha varit mörkt

nu är det natt

mörkt

men jag sover inte

tänker i korta ord om dig

korta ord som

när

varför

hur

om

främst varför

och när

undrar lite vad du tänker

om du tänker samma som mig

för om du gör det

varför tänker vi inte

ihop

?

             *

mänsklig vetgirighet

Av livets många hemligheter

är nog fågelsång av de vackraste

och bäst bevarade

På en bänk i solen undrande vad de säger

är det glädje de förkunnar?

Eufori över vår och värme!

Hyllning till livets återtåg!

                            *

Fast deras melodier har hakat upp sig

Varje fågel tvittrar upprepande samma ramsa

Vilken kakafoni att begripa

Sitta på bänken och undra när de ska tystna

Med sitt skvaller

Om mask

Och grenar

Och fjädrar

Kanske bättre att sitta som nu

Okunnig med att fåning leende

över vacker fågelsång,

detta olösliga mysterium

Det är nog bäst så

(skriv om att vara bäst)

Skriv om en helgsyssla

jag skriver ett ord

jag skriver två

jag skriver fem

de rinner som vatten

ersätter tårarna jag inte längre fäller

över det som var

över hur det blev

över att jag ännu älskar

                   *

så är den plötsligt där

din röst

som jag förträngt

som jag saknat

mitt i värmen från ugnen

och doften av nybakat

utanför  pågår livet som vanligt