viskning

Som ett slag i bröstet-
smärtan när handen släpper taget
Sen, när jag blundar kan jag se
den framtid som aldrig blir
Viska lögner i mitt öra
som bara vi vill tro på

(skriv om händer)

pussel

Du väsnas för att dölja att det smärtar
alla dessa drömmar som gick dig bi
Jag beaktar tyst när ni gormar
två skadeskjutna rovdjur
inträngda i varsitt hörn

Du blir sedd
en stund till
Du blir hörd
av en som slutat lyssna
Smärtan stadig vid din sida
hjälper dig lägga pussel med bitar
av drömmen som sprack 

(skriv om att väsnas)

perspektiv

Jag står fortfarande naken och huttrar
Denna jakt efter vila
Denna sökan efter perspektiv
Lämnar mig vilsen
Liten utan mina illusioner
finner jag min värld sträckas ut
bristningen är nära
Avståndet avskräckande stort mellan människa
och människa
Vart griper min fingrar
Vilken längtan brinner än

lögnare

vem är svårast att förlåta, du eller mig?
vem har sårat mig mest, du eller jag?


(skriv om att förlåta)

brus

den röst som talade med mig

så bekant

så trygg

så avlägsen

om hur det är

nu förtiden

som det heter

jag lyssnade inte

som jag borde

svarade inte 

som sig bör

så länge så länge

så länge

sen nu

en röst från dåtiden

ett andetag

det bröts

(skriv om att lyssna)

försköna

ett enda ord,

för vad jag har gjort med minnet

av dig

av oss

av då

det sista du gjorde

du drömde om någon annan

du gav din längtan till någon annan

du bedrog mig

din hämnd på dåtiden

tog du ut på mig

 

 

 

aska

Ditt ljus hade redan börjat slockna

Jag såg det inte

Jag såg det inte

Jag såg det inte

Jag dämpade ditt fall

Nu går jag bland ruinerna

Dina andetag blåser vind

Virvlar damm

Blåser storm bland askan

as it be

let it be as it be

let things rest as they are

struggle or not

the quiet will calm

let the eco die out

the cries of war

the cries of love

memories lost in the ruins

let it be broken

 

 

(skriv om något trasigt)

lånat

gäst hos verkligheten

den yttersta utanförskapen

ingen samhörighet

ingen förståelse

för livet som surrar omkring

*

gäst hos livet

en ofrånkomlig känlsa av leda

ingen gnista

ingen framtid

i ett drev som snurrar obönhörligt

*

gäst hos verkligeheten

utan en annan plats att kalla hem

utan återvändo från ledan

utom räddning från drevet
som snurrar i tankarna

flaskpost

jag tappade min empati bland stenarna på stranden

när vågen sköljde över mig

måste återvända till kusten

och söka bland vrakdelarna

bland spruckna drömmar

begravna fantasier

bland krossade skepp

som barn när de letar efter musselskal

bland glansiga stenar

och slipade glasskärvor

nästan som en diamant

bland dessa fynd ligger min empati

en skatt att upptäcka

(skriv om empati)