Vilka otänkbara tankar börjar vi tänka i sorgens dimma? Det finns en buss, jag vet vart ifrån den går, men jag vet inte vilket nummer den har. Vi satt på den tillsammans, men jag var ouppmärksam, sömnigt invaggad i trygghet. Visste ni att trygghet gör en sömnig? Tänk på det….Funderade idag på vilket nummer bussen har, om jag inte skulle ta reda på det. I dimman var den tanken väldigt klar, men när dimman lättar…?Gör nog bäst i att låta tanken sakta försvinna.