encore une fois

jag skrev mig ut ur mörkret tillräckligt för att hämta andan

det var inte längesen, men jag tog mig upp till ytan

det tog tid

många vakna timmar

beslutsamhet

jag vet

jag visste

att det kommer gå

det kommer gå bra

numera vet man,

att hjärtat läker

att sorgen bedarrar

att tidens gång blir en smekning

och man vet om ärr

hur de ser ut

hur de kan värka

hur de kan döljas

men nu

jag vet inte om jag klarar att skriva mig ut ur denna förtvivlan

jag vet samma, som jag visste

men jag vet inte om mitt hjärta denna gång klarar samma ärlighet

2 oktober, skriv om att enas

Det är med jaget vi ska enas

Med dig själv

Förlåta din vassa kanter

Lära överseende med att du snavar
och trillar

Ibland

Låt jaget förlåta andra
deras vassa kanter

Lär jaget överseende när andra snavar
och faller
för ofta

Du kan enas med jaget

när du kan förlåta

i andra

det du inte förlåter

med dig 

tema ordlös

Utan att för den sakens skull ha varit igenom något som på något sätt är värre, hemskare, råare än vad andra har varit igenom, känns det som att jag varit i skärselden, och än är jag inte helt säker på att jag har tagit mig ut. Den omedelbara smärtan som länge och intensivt var mitt enda sällskap, har likt eftermiddags vinden mojnat, inte till en behaglig bris, men till en pust som då och då drar i kläderna, tufsar till håret, gör sig påmind. Mina ord flöt som en älv, ett direkt flöde ur denna smärta, ett ord för varje tår, en mening för varje tanke. En smärta som idag har förändrats, och med den mina ord. 

en droppe i havet

Han kunde inte sluta bekymra sig
varje steg under ett orosmoln
Hennes molande längan efter kontakt
gav alltid vika för rädslan
De såg varandra, för långt, för nära

Delade av det oändliga hav

De själva fyllt

(skriv om att bekymra sig, skriv om att kontakta) 

synvilla

Förvåningen som möter

I blicken på andra sidan

Hur blev det så

Hur kom jag hit

Vem tillät jag mig bli

Bara en hägring kvar

av drömmen som aldrig blev av

Att denna blick aldrig tröttnar på att se

denna hon som blev jag

(skriv om att se)

halt

Den kluvna tungan

Som lovade honung

Men höll salt

Slingrade sig ur sina löften

Genom att inte lova alls

Löftet dyrt och helig,
om luftslott

I sig en hägring

(skriv om att slingra sig)

avslut

Klipper lösa trådar

Kippar efter andan

när ännu ett avslut faller

Har inte förlorat en enda strid

Inte vunnit någon heller

Kampen gör mig hård

Fäller inga tårar när tråden dalar

Faller neråt

Bort från blickfång

Ut ur sinne

Minns mig annorlunda

Än jag dig

Det är jag värd 

snedsteg

Längtade tills jag höll i någon annans händer

Tills mina tårar smekte någon annans hud

Nu måste jag igen söka flykt

Från min dåtid

Ifrån min nutid

Ifrån den framtid som aldrig kommer bli

bryderi

Att skriva kan inte bli ännu ett bekymmer, men det bekymrar mig att jag blivit ordlös. Dessa veckor känns som en evighet. Är det min tid, kanske mitt engagemang, oändligt många möjliga svar, men vilken är min egentliga från? Ja, nog är jag bekymrad ändå. 

kanske

kanske kommer orden snart
kanske finns inspirationen i höstens klara luft
det är högt till himlen, så här års
nära faller löven

september

de pratar om frost
jag vet vad de talar om
jag känner redan doften
lukten av fallande löv i luften
väta
jord
doften av kyla i morgonluften
idag skiner solen
jag kan välja att lura mig själv
men de talar om frost
för länge har jag vetat vad de pratar om

fallgrop

Tröstlöst

Hoppslöst

Sömnlöst

Men inte längre

Mittemellan

Varken ja eller nej

Inget då eller sen

Chanslöst

Utsiktslöst

Skoningslöst

Drevet i mina tankar

Nattsvart

Ogenomträngligt

Mörker

Sluter sig kring oss

Även denna dag


(skriv om en fallgrop)

värna

Vårat välsignade välstånd, som burits fram till oss, på silverfat, burits på andras blödande ryggar. För oss att ta förgivet. Vem värnar om sitt välstånd? Vi smakar det goda, som någon annan betalat, med svett och möda, med elände och smärta, med otack som enda lön. Ståndaktigt proklamerar vi idag alla borden, alla måsten, allt som inte duger. Vi som inte vet vad offer innebär, vi som aldrig betalat det egentliga priset. Vi ropar högst, kräver mest, missar det viktigaste; vem betalade för vårat välstånd? Vilket pris hade jag betalat? Vilken möda, vilken resa hade jag uthärdat, för att värna om någon annans välstånd? 

(skriv om välstånd)

andetag

Ligger i gräset
en stund för mig själv
När dagen ännu gryr
bland gräsets pärlor och markens solar
Ser upp mot himlen

Molnens långsamma färd

Andas djupt

Känner marken trycka mot ryggen

Ligger kvar

I stillheten flyter molnen bort

Likt minnena

Likt minuterna

Som tynar bort

medans jag ligger och andas

väntande i stillhet
på att minnena
ska skingras

(fem favoritord på M; morgon, maskrosor, maränger, mojito, merenge) 

rättstavad

Jag försöker göra mig förstådd, med ord och uttryck, med blickar då och då. Främst försöker jag med ord. Förklara det som är så tydligt i mitt hjärta, som skriker varje dag. Det som jag i min hjärna försöker omvandla till rättstavade stavelser, och välbyggda meningar, och ett blommande bildspråk som tydligt målar upp fantasier, känslor, skrik.  Och rättstavad är jag, o ja, stava gör jag bra. Har alltid gjort. Bland de bästa i klassen sa alltid mina lärare, och tänk att hon inte har svenska som modersmål. Och hennes ordförråd sen! Tydligen blir det ofta så med flerspråkiga barn. Allt är rättstavat ja, jag stavar fint. Men gör jag mig förstådd? 

(skriv om att stava)