konturer

Ännu en dag förlorad
Lång från värmen av din hud
Ännu en dag förgäves
Okysst
Ännu en dag övergår i natt
Jag lägger mig utan dig
Famlar efter din hand
Din rygg
Ditt hjärtslag
Tystad
Ekar runt om
I rummet
Utan din andning

väntan

Klyv tystnaden
Tala gräsmattor och himlavalv
Fingra på min rädsla
När du siar
Berätta om ett liv jag aldrig får uppleva
Trösta mig med drömmar
När tiden gör mig sorgsen
Försök avge löftet som kan förändras
Stryk mina ögonlock med lugn i mörkret
Våga komma hit
Välj att stanna
Tala ordet

skrikande tystnad

Jag skapar brus,
För att dränka tankarna
För att sluta känna det jag inte kan röra

I dånet av allt som rasar andas jag in dammet
Det fyller mina lungor
Tårar min blick
Så jag inte söker den jag inte ser

Det ekar som av tystnad
I stillheten där jag står
När tiden forsar förbi mig
Och lämnar oss
Så som vi alltid varit,
Tillsammans ständigt ensamma

in the shades

the lovestory in the background
never surfaced
it stayed hidden in the shadows
with no entrances to pass through
as the plot unraveld
into the expected,
loved stayed behind
in the curtains
unexplored
a mere dream
in the shades

nyheter

Inte ett ord
som hamnar rätt
på pappret
när jag famlar efter
efter
famlar
trevar med bokstäver
låtsas
att jag trivs
att jag har saknat orden
som ska ut
som vill beskriva
att
att inget
ingenting har ändrats 

en ny vår

våren tvekade
långsamt vecklade knopparna ut sin klargröna hemlighet
tyst smög sig lökarna upp ur vinterbiten mark

jag sprang in i ruset
ville gå med dig över gräset
jag blev otålig

såg inte din tvekan

när handen gled ut ur min

Förlust

Varje outtalat ord
ett ljudlöst eko
av vad som kunde ha varit
Ett förlorat löfte om framtiden
som sjunker i tystnaden
av din frånvaro 

Long time, no see...

vet inte vad jag har hittat tillbaka till, det återstår att se.