aska

Ditt ljus hade redan börjat slockna

Jag såg det inte

Jag såg det inte

Jag såg det inte

Jag dämpade ditt fall

Nu går jag bland ruinerna

Dina andetag blåser vind

Virvlar damm

Blåser storm bland askan

inre monolog

Kan det verkligen vara min tur nu? Att få det som så många verkar ha. Att få njuta lite trygghet, slippa sända långa blickar, slippa vakna ensam, slippa hitta på svar på varför man är själv. Tänk att våga tänka tanken fullt kring ordet som är vi. Tänk att känna känslan fullt ut, se hur den kan växa. Det känns som min tur nu, så självklart på sitt vis.

Tänka vad fel man kan ha.

(skriv om att tänka) 

fjättrad

bland tomma ord
och urvattnade fraser

med fötterna djupt begravna
i detta mausoleum

jag byggt upp omkring mig

står jag fjättrad vid gamla minnen

din hand är ett spöke i rummet

aldrig själv

alltid ensam

(skriv om något fängslande) 

aska i midnatt

Så platt allt faller

när Stormen rider mitt hjärta igen

Blir övergiven av orden

Lämnar dem i en otacksam hög

Känner branden bakom pannan

Efter nattens stormar, vilka ruiner ska jag vakna bland

Frågan finner sitt svar i ottan

Jag vänder mig i askan av mina lakan

naken

fortfarande

även i tystnad

är din påverkan stark

din kropp smög sig in

i mina drömmar

alla min saknad

slog armarna om den

och jag vakande med

känslan av din hud mot min

det finns en egen värme

i en naken omfamning

när hud möter hud

när människa möter människa

i mötet där kärlek växer 

(skriv om att påverka, puss 15 maj 2009)

leka

minns du när vi hängde på låset till vår kärlek?

undrar vilka ord jag hade valt,

om jag visste att du skulle läsa dem.

jag har vidrört tanken, men aldrig vågat

tänka den fullt ut.

jag har lekt med idén,

men kommer aldrig våga fullborda den.

vår kära lek är över

med vem leker du min kära?

 

 

önskning som aldrig slog in

En molande värk i mina tankar

Smärta med dina drag

Drar min blick mot marken

Orkar inte skåda framåt

Jag ville aldrig vara arg

Men det är jag

Ville inget annat än älska

Klara inte möta mina känslorna nu

Jag skulle inte ha gjort något annorlunda

Skulle igen stötta lika mycket

Prata, inte skrika

Låta dig gå, och alltid be dig

komma snart

Skulle inte gjort något annorlunda

Kunde inte gjort något annorlunda

Inget

Inget alls

Kunde bett dig gå

i samma stund du valde

att inte sitta bredvid mig 

gränser

den är mycket tunn, gränsen

mellan integritet och hemlighetsmakeri

det finns en rädsla ibland oss

att den som delar med sig, slutligen

står helt tom

som en vandringssägen, man kan

aldrig så noga veta

det antas att man inte ska spilla ut

dessa små små droppar av jag omkring sig

jag ska inte kalla det lögn från din sida

detta undanhållande

du trodde det var en fråga om integritet

(skriv om integritet)

igen

blir lite rädd när jag tänker på då

när det kändes rätt

hur lurad jag känner mig nu

fast ingen ljög

blir lite rädd, för tänk

att det som var så rätt

blev så fel

blir lite rädd för att upptäcka

att det känns rätt igen

blir lite rädd för att det

kanske inte känns rätt

igen

(skriv om när det känns rätt)

dedikation

jag vill inte veta mer

du lämnande mig hungrig

och nu har jag ätit mig mätt på luft

du övergav mig törstande på din blick

nu har jag fördruckit mig på mörker

jag vill inte veta mer

om törst, om hunger, om mörker

fast inget annat finns

Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/ensam" rel="tag">ensam</a>, <a href="http://bloggar.se/om/uppgiven" rel="tag">uppgiven</a>, <a href="http://bloggar.se/om/dikt" rel="tag">dikt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/ork" rel="tag">ork</a>

8ttio

varje förälskelse i mitt liv har tyckt om mig
och förklarat att de inte varit ute efter en relation
just nu

men de har tyckt om mig

sen kom DU

kolibiren i mitt bröst fann nektar

tänk så vackert det kunde ha blivit

och ändå

ingen skillnad

80 vingslag per sekund 

till farfar

på ljugarbänken sitter farfar

han vet hur en historia ska dras

en bohuspojk växer aldrig riktigt upp

när vinden piskar i ansiktet står fötterna bergfast

leende på läpparna

det salta havet liftar med vinden

sprider doft och smak längst kusten

en bohuspojk viker inte för blåst

grova valkar på händerna smeker båtens skrov

känner tidens tand på trädet

en bohuspojk längtar ständigt till havets äventyr

tjära och tång hänger som tung parfym i luften

skrönorna är levande längst fiskestugorna

knappen hjälper måla historen

en bohuspojk spottar inte i glaset

minsann

rötter

i varje tår jag fäller

ska din spegelbild finnas

denna gång

jag vägrar hänge mig åt

anletslös sorg

längtan utan händer

den dagen du inte finns

längre

måste jag sluta sakna 

(skriv om att vägra)

kaffe

förut behövde jag inte sitta vid skärmen all min sysslolösa tid

men nu kan jag inte ta mig någon annanstans

benen bär mig inte

orden flyter inte

leenden smittar inte

ingen beröring längre

inga ömma ord

saknar dina läppar

som jag förut ansåg mina

bara tårar smeker min kind

du såg fin ut när du satt på pallen

jag önskade att jag var koppen du höll mellan dina händer

Skriv om ett äventyr

Allt jag har kvar är en lapp

med dina ord

Som jag höll fast vid

krampaktigt

obevekligt

Ständigt trogen ditt budskap

Du begav dig ut på resa

För att möta världen

Vilket äventyr du måste haft

Det förändrade dig helt 

Skriv om en helgsyssla

jag skriver ett ord

jag skriver två

jag skriver fem

de rinner som vatten

ersätter tårarna jag inte längre fäller

över det som var

över hur det blev

över att jag ännu älskar

                   *

så är den plötsligt där

din röst

som jag förträngt

som jag saknat

mitt i värmen från ugnen

och doften av nybakat

utanför  pågår livet som vanligt

sent..

Aldrig innan

har din

Tystnad

varit så

Talande 

Skriv om något som skimrar

Om jag säger att inget skimrar

Blir Du förvånad då?

Kan Du förstå?

Spelar det någon roll om Du vet?

Kan Du göra något?

Vill Du?

Vill jag? 

Skriv om att förankra

för sjömannen är ankaret vila

lugn från stormen

en natt i hamn

att slippa vågorna och känna

land under sina fötter

kunna vända runt ett hörn utan att veta

hur det ser ut på andra sidan

en natt i stillhet, för den som vill

en natt av medmänslighet, för den som söker

tills ankaret ska upp

och stormen mötas

vågorna trotsas 

...

varje gång jag fattar pennan

tänker jag

att jag skulle byta

alla

mina 

ord

för att få vara

tillsammans med

dig

i tystnad