andetag

Ligger i gräset
en stund för mig själv
När dagen ännu gryr
bland gräsets pärlor och markens solar
Ser upp mot himlen

Molnens långsamma färd

Andas djupt

Känner marken trycka mot ryggen

Ligger kvar

I stillheten flyter molnen bort

Likt minnena

Likt minuterna

Som tynar bort

medans jag ligger och andas

väntande i stillhet
på att minnena
ska skingras

(fem favoritord på M; morgon, maskrosor, maränger, mojito, merenge) 

morgonrodnad

att sakta vakna vid din sida
fönstret lätt på glänt
kylig morgonvind vajar i gardinen
svalkar i gryningstimmar

långsamt vakna och se
att världen ute är densamma
hur molnen långsamt rodar
som minns de nattens fantasi

jag har vaknat ur min dröm
ser hellre dagen gry över din nakna nacke
försiktigt höra hur du andas

försiktigt ligga kvar
likt molnen rodna över mina tankar
när pulsen slår mot mitt bröst


(skriv om gemenskap)

viskning

Som ett slag i bröstet-
smärtan när handen släpper taget
Sen, när jag blundar kan jag se
den framtid som aldrig blir
Viska lögner i mitt öra
som bara vi vill tro på

(skriv om händer)

perspektiv

Jag står fortfarande naken och huttrar
Denna jakt efter vila
Denna sökan efter perspektiv
Lämnar mig vilsen
Liten utan mina illusioner
finner jag min värld sträckas ut
bristningen är nära
Avståndet avskräckande stort mellan människa
och människa
Vart griper min fingrar
Vilken längtan brinner än

smältis

Jag smälte oförglömligt i din blick
Men den blick som alltid längtar bort
kommer aldrig sluta
Din längtan bort behövde mig
Din längtan bort behövde lämna mig
Vet inte vilken horisont du längtar till
eller när du når tillräckligt långt
för att börja längta hem
Jag kommer alltid längta efter din blick
att få smälta långsamt
Du kommer alltid längta bort

(skriv om att smälta)

lögnare

vem är svårast att förlåta, du eller mig?
vem har sårat mig mest, du eller jag?


(skriv om att förlåta)

att vakna

långsamt lättar synvillorna

som morgondimma över sommaräng

lämnar bara droppar av dagg

nätta, kyliga minnen

på smörblomma, på grässtrå,

längst grusstigen som leder hem

i den stigande dagen

ett steg i taget

(skriv om en synvilla)

brus

den röst som talade med mig

så bekant

så trygg

så avlägsen

om hur det är

nu förtiden

som det heter

jag lyssnade inte

som jag borde

svarade inte 

som sig bör

så länge så länge

så länge

sen nu

en röst från dåtiden

ett andetag

det bröts

(skriv om att lyssna)

baksmälla

Jag har fastnat

Medan tiden rinner iväg

Bör tystnaden ta över

?

Jag hade planerat så mycket, längtat så hårt, jag hade något att se fram emot, nu återstår bara tystanden, och jag.  Idag har jag gått i tre timmar, stegen tog mig dit jag skulle och tillbaka. Och tiden, tid är visst allt jag har kvar. 

(skriv om något rinnande)

aska

Ditt ljus hade redan börjat slockna

Jag såg det inte

Jag såg det inte

Jag såg det inte

Jag dämpade ditt fall

Nu går jag bland ruinerna

Dina andetag blåser vind

Virvlar damm

Blåser storm bland askan

manuset

spela upp mitt hjärtas tragedi

ett grekiskt drama

om lust och lidande

längtan och rädsla

din och min

din som blev min

din rädsla min trygghet aldrig tämjde

min längtan ditt svek bedrog

vår dröm som gled oss ur händerna

kören ropar, ojar sig över våra snedsteg,

suckar djupt när vi glider, gråter när vi faller

detta grekiska drama

en äkta tragedi

ridå

(skriv om en tragedi)

utan generalisering

Jag tänker färskpotatis och jordgubbar
vilda älven och djupa skogar
det finns en plats jag länge kallat hem
i hjärtat av sagor och dikter
jag gillar inte vad som är typiskt
jag verkar gå bet här och nu
men jag brukar sakna lugnet och tystnaden

(skriv om något typiskt svenskt)

fjättrad

bland tomma ord
och urvattnade fraser

med fötterna djupt begravna
i detta mausoleum

jag byggt upp omkring mig

står jag fjättrad vid gamla minnen

din hand är ett spöke i rummet

aldrig själv

alltid ensam

(skriv om något fängslande) 

nära midnatt

när jag inte vill sova
men saknar skäl att vara vaken
it´s easy to leave when you have somewhere to go

blinkar bort tårarna

John Blund är varje natts räddande ängel

stjärnstoff i min ögon
glittrar på mörkrets kupol

strösslar stjärnglans i mitt hår

bortom horisonten ekar minnena

remember me to one who lives there
she once was a true love of mine

***

**

*

Congrats Mr. Dylan

Brev till mitt yngre jag

Det finns inga gyllene råd, inga tips om hur du undviker att snubbla eller vad som hindrar dig från att falla, inga snabba lösningar på svåra frågor. Men varje sväng längst vägen, varje sten att snubbla på, varje felaktigt beslut var och är en del av vägen. Ett litet tips, ha förtröstan. En dag kommer du kunna se dig själv i ögonen, och tillåta dig tänka att du gillar det du ser.

andas

du stängde in mig mellan dina händer

jag hämtade mina andetag från glipan

mellan dina fingrar  

jag lutade min trötta panna mot

valkarna i handflatan

kan inte längre sträcka mina ben

känner smärtan krypa i mina leder

luften räcker inte längre till

ditt handtag läker mig inte

gränser

den är mycket tunn, gränsen

mellan integritet och hemlighetsmakeri

det finns en rädsla ibland oss

att den som delar med sig, slutligen

står helt tom

som en vandringssägen, man kan

aldrig så noga veta

det antas att man inte ska spilla ut

dessa små små droppar av jag omkring sig

jag ska inte kalla det lögn från din sida

detta undanhållande

du trodde det var en fråga om integritet

(skriv om integritet)

igen

blir lite rädd när jag tänker på då

när det kändes rätt

hur lurad jag känner mig nu

fast ingen ljög

blir lite rädd, för tänk

att det som var så rätt

blev så fel

blir lite rädd för att upptäcka

att det känns rätt igen

blir lite rädd för att det

kanske inte känns rätt

igen

(skriv om när det känns rätt)

lärdom

Efter att ha utstått skratten

Lär man sig den svåraste läxa

Att inte försöka sig på saker

                       man inte kan

(skriv om att lära sig en läxa)

någon annanstans

Det läggs ny asfalt

Med tunga ångvält

rätar självlysande män ut vägen

I ett ångmoln stiger slitet över arbetande händer

Det doftar värme

och asfalt

Hur doftar asfalt?

Ser ut som klumpigt sönderbränt socker

Svart som den djupaste blå

Jag förflyttas till den sommarheta storstaden

Längst huvudstråket, den pulserande aortan

I varje liten gränd

Doften av upphettad asfalt

Våt på sina ställen där nattens spår blivit bortsköljda

Från bagerier smiter ånga ur ugnar

Blandar sig med stadens damm,

asfaltens stigande värme

Dansar längst stråket i takt med pulsen

Jag tog omvägen idag via kontinenten

mitt i steget,

innan foten mötte vägen,

innan omvägen förde mig tillbaka

Var jag någon annanstans

(skriv om en omväg)