lägger upp inlägget som försvann...tack för alla kommentarer, de är borta nu, men jag minns ändå.
Tanken har slagit mig. Omgiven av alla dessa ord, vad är der jag försöker säga, egentligen. Vilka ord behöver jag yttra, egentligen. Hittills är varje strof en omarbetning, en omskrivning, jag som finner nya vägar att återvinna samma fraser, samma ord, samma känslor, utan att säga rakt ut vad som driver mig. Undivker att tala klarspråk, för att…? Försvinner dikten då? Eller försvinner mystiken då? Eller är det bara rädlsa att då allt är sagt finns bara tystnad kvar? Kanske är jag rädd för att verka banal? Detta kan säkert bli en dikt, när jag hittar till kärnan. Men idag väljer jag att återvinna majsol som jag skrev igår.