2 oktober, skriv om att enas

Det är med jaget vi ska enas

Med dig själv

Förlåta din vassa kanter

Lära överseende med att du snavar
och trillar

Ibland

Låt jaget förlåta andra
deras vassa kanter

Lär jaget överseende när andra snavar
och faller
för ofta

Du kan enas med jaget

när du kan förlåta

i andra

det du inte förlåter

med dig 

tema ordlös

Utan att för den sakens skull ha varit igenom något som på något sätt är värre, hemskare, råare än vad andra har varit igenom, känns det som att jag varit i skärselden, och än är jag inte helt säker på att jag har tagit mig ut. Den omedelbara smärtan som länge och intensivt var mitt enda sällskap, har likt eftermiddags vinden mojnat, inte till en behaglig bris, men till en pust som då och då drar i kläderna, tufsar till håret, gör sig påmind. Mina ord flöt som en älv, ett direkt flöde ur denna smärta, ett ord för varje tår, en mening för varje tanke. En smärta som idag har förändrats, och med den mina ord.