inte helt hundra

Jag har delat ut min tid

Hela dagen

Hinner inte annat nu

Hinner inte skriva

Hinner inte med

*

*

(skriv om generositet) 

meditation

Den tystnad som råder

när inte ens fingrarna lyckas skapa

det rytmiska knäppande som idag kallas ”skriva”

Stirrande sitter jag som i trans

Ögonen spända på skärmen utan att se något

Känner pulsen och andetagen falla platt

På väggen tickar uret

Oförtretligt och mekaniskt

Sköljer halsen med bittert kaffe denna morgon

Kan vi kalla det meditation?

fredagsfilosoferar

på balkongen

med min kaffekopp

damm susar i luften

vinden är hård idag

hittar sin väg ända in till mig

till min skyddade balkong

i lä

men idag blåser vind även här

blåser damm i kaffet

det knastrar lätt när jag tar en ljummen klunk

idag vände moln till sol

kallt till varmt

ensam till sällskap, en stund

vackert sällskap

världen tillåter att det vänder

åt båda hållen

livet tillåter att det vänder

åt båda hållen

och

jag

?

ingen påtår bara hem

vänder mig om

söker dig med blicken

en stad kom i vägen

(avslut på kaffe)

kaffe

förut behövde jag inte sitta vid skärmen all min sysslolösa tid

men nu kan jag inte ta mig någon annanstans

benen bär mig inte

orden flyter inte

leenden smittar inte

ingen beröring längre

inga ömma ord

saknar dina läppar

som jag förut ansåg mina

bara tårar smeker min kind

du såg fin ut när du satt på pallen

jag önskade att jag var koppen du höll mellan dina händer

Att andas

Morgnarna var enastående uppe på andra våningen

I sensommaranda spred Aurora rosa och eld över himlen

Alldeles för tidigt, men ändock en syn värd att slå upp ögonen för,

Om så bara för en stund

Ett ögonblick skåda det vackra

Och sen veta att sängens värme står till buds en stund till

Vända sig om och gräva sig djupt in i famnen på tryggheten

Dra in doften av naken hud och känna den len len under fingerspetsarna

Stormen var också lätt vaken och njöt av att veta att trots att

Morgonen sedan länge var här skulle Dagen inte börja förrens de ville

Tisteln låg med trassligt hår och höll sig nära

Stormen kunde känna andetagen mot huden, hur de lätt värmde

Och hur hjärtat slog, lugnt lugnt, som om inget fanns i världen

som kunde rubba hjärtats rytm och tvinga det hasta iväg någonstans

Tisteln ville inte hasta iväg någonstans

Ville inte befinna sig någonannastans än just där och då

Det fanns säkert platser i världen långt vackrare än denna andra våningen

Och utsikten vara otvivelaktigt långt från oslagbar

Men ingen annan plats i världen kunde locka Tisteln ur denna famn

Hur tänkte Stormen? Hur tänker Stormar när allt omkring är lugn och ro?

Den rosa elden vann tillslut striden över himlen och upplöstes i en
klar, lättsam blå

En blå bara sommarmorgonen kan bjuda på

Hur Stormen tänkte gick förlorat någonstans mellan
ny luft från den franska balkongen och doften av kaffe från köket