modern

hon är motsatsen till skrubbsår

och motsatsen till tårar

motgiftet till magknip

och botemedlet mot feber

hon må vara lång eller kort

tanig eller rund

mörk eller ljus

men hon är alltid
skrattet mot mardrömmar

alltid handen mot pannan

hon är början
men aldrig slutet

(skriv om en mamma)

har kallats mötet med havet (V)

Han hade stått länge vid kanten. Hon kunde se på hans rygg hur han förlorade sig i minnen. Visste inte vilka minnen, visste bara att de ruvade nära ytan. Hans starka rygg hade blivit brun och härdad. Som ett landskap betraktade hon hans rygg om morgnarna när han ännu sov. Denna rygg som med hjälp av axlar och armar bar på allt tungt de behövde. Bar påsar, högg ved, bar ved, bar henne. Numera badade hon aldrig. Istället lyssnade hon till gräsets prasslande hemligheter, törst sa det, törst. Vinden svepte bara in mer värme och förde med sig svalor och måsskri. Han försvann under ytan, försvann för hennes blick. 

Skriv om något översvallande

Ju mer det det jäser i mina vener

Desto tystare blir jag

Ju fler känslor som slåss om min uppmärksamhet

Desto oftare vänder jag dövörat till

När sorgen rider mig sanslös

Ligger jag tillslut orörligt kvar

Oförmögen

Livet har aldrig taigt hänsyn,

Det drabbar oss och fortsätter

Jag sätter min fot på trottoaren

Vågar

Frågan: hur är det?

Vilket svar lämpar sig?