Förlust

Varje outtalat ord
ett ljudlöst eko
av vad som kunde ha varit
Ett förlorat löfte om framtiden
som sjunker i tystnaden
av din frånvaro 

synvilla

Förvåningen som möter

I blicken på andra sidan

Hur blev det så

Hur kom jag hit

Vem tillät jag mig bli

Bara en hägring kvar

av drömmen som aldrig blev av

Att denna blick aldrig tröttnar på att se

denna hon som blev jag

(skriv om att se)

glaskupan

Jag är tyst
för annars måste jag skrika
en frustration du inte kan bemöta

Jag flackar med blicken
för stillar jag den
måste du möta tårarna
Jag rör dig inte
för jag kan inte leva upp
till beröringen

Sluta be mig tala, jag kommer bara såra dig igen
Sluta söka i mina ögon, vissa tårar tillhör dig
Försök inte röra vid mig, jag har vant mig vid min kyla

(skriv om lyhörd)

snart midnatt i juni

Det är nog egentligen inte så mycket ett bekymmer i mitt liv, det hindrar mig inte att utföra något. Kanske är det mer lämpligt att kalla det ångest, av dödligt slag, dödsångest rent av. Ångest inför döden, den oundvikliga, att plötsligt inte vara kvar, att inte få en chans till, att inte ge en chans till. Att missa allt det där som kommer att ske, obönhörligen detta konstanta flöde av skeenden, oavsett mitt ickevarande. När jag cyklar över korsningen kommer en fartblind dåre i rasande fart, hjälm eller inte, jag är chanslös. När jag är ute och springer kommer en galning med blodad tand för just blod, mitt rent av, för mycket TV kanske? När jag sitter i en bil frontalkrockar vi, jag ser olyckan innan det sker, när det är för sent ändå. Dödsångest? Ja kanske. Levnadsångest? Troligen. Kerstin Thorvall skrev en gång att det bästa botemedlet mot ångest inför döden var förälskelsen, detta adrenalinstinna, övermänskliga tillstånd som förmår oss se perfektion i en enda individ. Jag är benägen att hålla med Kerstin. Så nu, något klokare, vart vänder jag mig, när det är just kärleken som lämnat mig?

*** 

tänkande vid klippan

det fanns inga tankar kvar, när jag satt på klippan. instängd i en bur av alla kroppar omkring mig, de -helt ovetande om klaustrofobin inom mig. känslan inombords grävde djupa hål i mig, medan tankarna snabbt drev iväg, likt ringar på vattnet, som tunnas ut, slits allt längre ifrån varandra utan kraft till motstånd. solens värme, ljusår ifrån mig, sveddar min hud, gör mig vacker i vissa ögon, gör mig sjuk i andra. doften av solvarm hud ville jag ge dig, saltvattentvättat hår, torkat i ljus och värme, min sälta på din tunga, dina läppar igen på min hud. havet kluckar vid mina fötter, fuktar klippan som inte törstar vatten, rytmiskt våg efter våg, svall efter svall, jag lyssnar, tänker inte mer, känner bara hålet växa.


jag skriver - alltså tänker jag
jag tänker - alltså finns jag
jag finns - alltså känner jag
jag känner - alltså älskar jag
jag älskar
jag älskade
jag älskades?

om

Det är vad allt har handlat om
Allt som jag har skrivit om
sprunget ur avbrottet

Ett avbrott
ett slut

Hittar inte tillbaka
hittar inte en ny början

(skriv om ett avbrott)

aska i midnatt

Så platt allt faller

när Stormen rider mitt hjärta igen

Blir övergiven av orden

Lämnar dem i en otacksam hög

Känner branden bakom pannan

Efter nattens stormar, vilka ruiner ska jag vakna bland

Frågan finner sitt svar i ottan

Jag vänder mig i askan av mina lakan

ovärderligt

mamma ängslas för sina barn. så de inte får ont, så de inte skadar sig, så de inte går hungriga. så de får bra betyg, så det kan gå väl i livet, så alla möjligheter är möjliga,så alla dörrar kan stå öppna. mamma ängslas för sina barn. för deras hälsa, för deras morgon, för deras lunch, för deras kväll, för deras natt. mamma ängslas för sina barn. för världen är hård, för natten är mörk, för kraven är höga, för konkurrensen är tuff. mamma ängslas för sina barn. för en dag kommer de lämna henne.

 

 

 

(skriv om att ängslan)

brännmärkt

När mina tankar är pirayor

blir varje ord

en silverkrok

Men orden räcker inte till

Fiskar inte upp alla de minnen

som etsats fast

för mitt inre öga

Dessa brännmärken jag ser

när yttervärlden inte längre

klarar fånga min uppmärksamhet

(skriv om en etsning)

önskning som aldrig slog in

En molande värk i mina tankar

Smärta med dina drag

Drar min blick mot marken

Orkar inte skåda framåt

Jag ville aldrig vara arg

Men det är jag

Ville inget annat än älska

Klara inte möta mina känslorna nu

Jag skulle inte ha gjort något annorlunda

Skulle igen stötta lika mycket

Prata, inte skrika

Låta dig gå, och alltid be dig

komma snart

Skulle inte gjort något annorlunda

Kunde inte gjort något annorlunda

Inget

Inget alls

Kunde bett dig gå

i samma stund du valde

att inte sitta bredvid mig 

brott

Bryter en vana

Bryter ett löfte

Byter en sanning mot en annan

Blev livet mer bekvämt?

Byter skepnad för att orka

se reflektionen av jaget

Bryter av

Byter ut

Tid att bryta och byta

Vem blev bytt

Vem blev bruten

andas

du stängde in mig mellan dina händer

jag hämtade mina andetag från glipan

mellan dina fingrar  

jag lutade min trötta panna mot

valkarna i handflatan

kan inte längre sträcka mina ben

känner smärtan krypa i mina leder

luften räcker inte längre till

ditt handtag läker mig inte

*

jag skriker inte längre

fast jag kanske borde

ljudet har stelnat i mitt bröst

då står du där

stryker paniken med dina händer

(skriv om panik, skriv om stöd)

igen

blir lite rädd när jag tänker på då

när det kändes rätt

hur lurad jag känner mig nu

fast ingen ljög

blir lite rädd, för tänk

att det som var så rätt

blev så fel

blir lite rädd för att upptäcka

att det känns rätt igen

blir lite rädd för att det

kanske inte känns rätt

igen

(skriv om när det känns rätt)

numrerade

En av två är kvinnor

Fast egentligen är vi nog två av tre

Var fjärde människa söker någon

Fast minst hälften av dem ser inte skogen för alla träd

Var tionde kvinna kommer inte kunna få barn

Men så måste det väl vara för männen med va?

En på hundra söker inte en man alls

Vilken befrielse…

En på tusen kommer ångra den man hon svor evig kärlek

En på tiotusen kommer bli ständigt påmind om sin man

när hon ser sig i spegeln

En på hundratusen klarar sig inte till barnets ett års kalas

En på miljonen kallas de lyckligt lottade

En bland miljarder – där står vi alla 

(skriv om statistik)

8ttio

varje förälskelse i mitt liv har tyckt om mig
och förklarat att de inte varit ute efter en relation
just nu

men de har tyckt om mig

sen kom DU

kolibiren i mitt bröst fann nektar

tänk så vackert det kunde ha blivit

och ändå

ingen skillnad

80 vingslag per sekund 

du är inte här, du är där, och det är en jävla skillnad ska jag be att få tala om!

inte bara för mig & honom, för alla...

idag var det ljust så länge

så länge...

jag fick nästan skydda ögonen

så ljust var det

när det egentligen skulle ha varit mörkt

nu är det natt

mörkt

men jag sover inte

tänker i korta ord om dig

korta ord som

när

varför

hur

om

främst varför

och när

undrar lite vad du tänker

om du tänker samma som mig

för om du gör det

varför tänker vi inte

ihop

?

             *

ingen påtår bara hem

vänder mig om

söker dig med blicken

en stad kom i vägen

(avslut på kaffe)

kaffe

förut behövde jag inte sitta vid skärmen all min sysslolösa tid

men nu kan jag inte ta mig någon annanstans

benen bär mig inte

orden flyter inte

leenden smittar inte

ingen beröring längre

inga ömma ord

saknar dina läppar

som jag förut ansåg mina

bara tårar smeker min kind

du såg fin ut när du satt på pallen

jag önskade att jag var koppen du höll mellan dina händer