tänkande vid klippan

det fanns inga tankar kvar, när jag satt på klippan. instängd i en bur av alla kroppar omkring mig, de -helt ovetande om klaustrofobin inom mig. känslan inombords grävde djupa hål i mig, medan tankarna snabbt drev iväg, likt ringar på vattnet, som tunnas ut, slits allt längre ifrån varandra utan kraft till motstånd. solens värme, ljusår ifrån mig, sveddar min hud, gör mig vacker i vissa ögon, gör mig sjuk i andra. doften av solvarm hud ville jag ge dig, saltvattentvättat hår, torkat i ljus och värme, min sälta på din tunga, dina läppar igen på min hud. havet kluckar vid mina fötter, fuktar klippan som inte törstar vatten, rytmiskt våg efter våg, svall efter svall, jag lyssnar, tänker inte mer, känner bara hålet växa.


jag skriver - alltså tänker jag
jag tänker - alltså finns jag
jag finns - alltså känner jag
jag känner - alltså älskar jag
jag älskar
jag älskade
jag älskades?

om

Det är vad allt har handlat om
Allt som jag har skrivit om
sprunget ur avbrottet

Ett avbrott
ett slut

Hittar inte tillbaka
hittar inte en ny början

(skriv om ett avbrott)

slut

jag sliter min själ i trasor
för att hitta något att svepa mig med
var är du
som skulle stå bi
du som skulle värma

tala i tungor

Det är ett möte

Ett väckelsemöte

För sargade själar

Genom gemensam exorsism

ska smärta fördrivas

Vi rabblar i tungor
alla dessa kärlekord

som nu ska förträngas

Alla dessa löften som med tiden
har förvrängts

För de som vill och orkar
kan man rabbla hand i hand

Vi känner igen varandra

på blicken

Den reflekterande tomheten

(skriv om ett läger) 

leka

minns du när vi hängde på låset till vår kärlek?

undrar vilka ord jag hade valt,

om jag visste att du skulle läsa dem.

jag har vidrört tanken, men aldrig vågat

tänka den fullt ut.

jag har lekt med idén,

men kommer aldrig våga fullborda den.

vår kära lek är över

med vem leker du min kära?

 

 

värklighet

Ditt namn

Som gubben ur lådan

Plötsligt tillbaka i mitt liv

Mitt i min sol, skymmer ljuset

Skymmer dagen

Jag tappade orden

Tappade tråden

Tappade fästet

Vad gick förlorat
i mig?

(skriv om värk) 

systrar

Har tappat fotfästet den senaste tiden

Balanserar min tid stående på en boll

Jonglerar samtidigt

Någon förvrängd typ av cirkusdjur

I utkanten av våren

skådar jag tidens spår genom lupp

Andas in minsta förändring

Tackar dagligen mina stjärnor

De orkar lysa genom ljus och mörker

Får mig att skratta mitt i ilskan

Låter mina tårar vara skamfria

önskning som aldrig slog in

En molande värk i mina tankar

Smärta med dina drag

Drar min blick mot marken

Orkar inte skåda framåt

Jag ville aldrig vara arg

Men det är jag

Ville inget annat än älska

Klara inte möta mina känslorna nu

Jag skulle inte ha gjort något annorlunda

Skulle igen stötta lika mycket

Prata, inte skrika

Låta dig gå, och alltid be dig

komma snart

Skulle inte gjort något annorlunda

Kunde inte gjort något annorlunda

Inget

Inget alls

Kunde bett dig gå

i samma stund du valde

att inte sitta bredvid mig 

brott

Bryter en vana

Bryter ett löfte

Byter en sanning mot en annan

Blev livet mer bekvämt?

Byter skepnad för att orka

se reflektionen av jaget

Bryter av

Byter ut

Tid att bryta och byta

Vem blev bytt

Vem blev bruten

andas

du stängde in mig mellan dina händer

jag hämtade mina andetag från glipan

mellan dina fingrar  

jag lutade min trötta panna mot

valkarna i handflatan

kan inte längre sträcka mina ben

känner smärtan krypa i mina leder

luften räcker inte längre till

ditt handtag läker mig inte

*

jag skriker inte längre

fast jag kanske borde

ljudet har stelnat i mitt bröst

då står du där

stryker paniken med dina händer

(skriv om panik, skriv om stöd)

inte ansiktslös

försök se genom min blick,

bortom det hårda

smält min isande hud

med dina andetag

lämna mina hårda ord

på dörrmattan och trampa på dem

när du går in

lös min knutar med dina fingrar

(skriv om en lösning)

Skriv om något översvallande

Ju mer det det jäser i mina vener

Desto tystare blir jag

Ju fler känslor som slåss om min uppmärksamhet

Desto oftare vänder jag dövörat till

När sorgen rider mig sanslös

Ligger jag tillslut orörligt kvar

Oförmögen

Livet har aldrig taigt hänsyn,

Det drabbar oss och fortsätter

Jag sätter min fot på trottoaren

Vågar

Frågan: hur är det?

Vilket svar lämpar sig?

Skriv om en idé

ett enda ord

sorg

över förlusten?

eller över 

nederlaget?

För vem av oss är ärlig nog

att erkänna

att vi blir sorgsna

inte av saknad

utan för att vi står tomhänta

igen 

Skriv om att göra något snabbare

om jag verkligen vill

kanske läker såren snabbare

om jag springer riktigt riktigt fort

kanske lämnar jag minnena bakom mig

om jag blundar hårt hårt

kanske kommer gryningen snarare

om jag rusar rakt in i väggen

kanske blir det bättre?

Skriv om att vara lojal (III)

Han såg ut över havet, idag lugnt och böljande. Berget under hans bara fötter var varmt, rispigt. Dagen var lik den för fem år sen, när han i sin sorg hade burit stenen på sin bara rygg. Stenen som skulle stå sig genom evigheten, stå emot tiden. Brisen hade svalkat på hans tyngda väg, men han kan inte ens minnas om solen sken då. Havet var hans enda sällskap, än idag den enda tröst han sökt. Där fann han stenen. Havet pratade med honom på vägen tillbaka,  väntar alltid på hans återkomst. 

Skriv om något tillkämpat

mitt hjärta glömmer ibland

att jag bad dig gå

för att du hade slutat

älska mig

Skriv om något som skimrar

Om jag säger att inget skimrar

Blir Du förvånad då?

Kan Du förstå?

Spelar det någon roll om Du vet?

Kan Du göra något?

Vill Du?

Vill jag? 

...

varje gång jag fattar pennan

tänker jag

att jag skulle byta

alla

mina 

ord

för att få vara

tillsammans med

dig

i tystnad 

skriv om styrka

vad är kärlek utan lust

hur känns närhet utan tillit

vilka ord hörs i tystnad

reser sig

lämnar

innan vi trasar sönder allt som återstår

innan vi blir främlingar för varandra

innan orden blir hårda