konturer

Ännu en dag förlorad
Lång från värmen av din hud
Ännu en dag förgäves
Okysst
Ännu en dag övergår i natt
Jag lägger mig utan dig
Famlar efter din hand
Din rygg
Ditt hjärtslag
Tystad
Ekar runt om
I rummet
Utan din andning

väntan

Klyv tystnaden
Tala gräsmattor och himlavalv
Fingra på min rädsla
När du siar
Berätta om ett liv jag aldrig får uppleva
Trösta mig med drömmar
När tiden gör mig sorgsen
Försök avge löftet som kan förändras
Stryk mina ögonlock med lugn i mörkret
Våga komma hit
Välj att stanna
Tala ordet

skrikande tystnad

Jag skapar brus,
För att dränka tankarna
För att sluta känna det jag inte kan röra

I dånet av allt som rasar andas jag in dammet
Det fyller mina lungor
Tårar min blick
Så jag inte söker den jag inte ser

Det ekar som av tystnad
I stillheten där jag står
När tiden forsar förbi mig
Och lämnar oss
Så som vi alltid varit,
Tillsammans ständigt ensamma

in the shades

the lovestory in the background
never surfaced
it stayed hidden in the shadows
with no entrances to pass through
as the plot unraveld
into the expected,
loved stayed behind
in the curtains
unexplored
a mere dream
in the shades

nyheter

Inte ett ord
som hamnar rätt
på pappret
när jag famlar efter
efter
famlar
trevar med bokstäver
låtsas
att jag trivs
att jag har saknat orden
som ska ut
som vill beskriva
att
att inget
ingenting har ändrats 

en ny vår

våren tvekade
långsamt vecklade knopparna ut sin klargröna hemlighet
tyst smög sig lökarna upp ur vinterbiten mark

jag sprang in i ruset
ville gå med dig över gräset
jag blev otålig

såg inte din tvekan

när handen gled ut ur min

Förlust

Varje outtalat ord
ett ljudlöst eko
av vad som kunde ha varit
Ett förlorat löfte om framtiden
som sjunker i tystnaden
av din frånvaro 

Long time, no see...

vet inte vad jag har hittat tillbaka till, det återstår att se.

tystnaden är öronbedövande

jag slickar mina sår i fred

ensamt
att återhämta sig

ensamt
att vara rädd

ensamt
att bygga upp

allt det som stormen redan fällt

märkt

smeker lätt över armen

från armbåge upp till axeln

den är hård, men huden varm

trycket ökar

pressar mot huden

vill lämna ett minne

ett märke

ett bestående ärr av beröring

huden brinner

hettan stiger uppåt

osar genom porerna

skinnet fuktas under trycket

små droppar som slickar ett blivande minne

smörj salva på huden

smek ärren med fukt

lämna ett minne av beröring

utan men

utan förhårdnad

lämna det du fann

omärkt

men inte oberört

(skriv om salva)

svalnat

jag håller andan medans jag snabbt

sveper med blicken över dödsannonserna

letar efter igenkänning

söker efter bekanta namn

någon vän, någon nära,

ett ansikte som när som blixtrar för min inre blick

men jag lurar mig själv i stunden

det finns inga nära att söka

det finns ingen vän att finna

längre

namnen jag läser är alla någons, men inte min

var alla någons

jag fortsätter läsa om någon annans vän,

någon annans syster

någons bror

som har svalnat för livet

någon annans

men inte min

(skriv om att svalna)

drömmare

varje konstnärs stora skräck

att konstens frö endast växer i ångest

att bara tårar kan vattna ordens rötter

att endast nattens svärta låter våra ögon se

verkligen SE

vilken skrockfull karaktär!

vilket bräckligt psyke

ser med vattniga ögon på verkligheten

såg mig bli osynlig i min spegelbild

väntar på en mötande blick som försöker tvinga mig ta mitt ansvar

krafsar runt i en dröm

nu närmare döden än livet

ständigt lutad över graven

söker det osedda

det otroliga

den vakna drömmen

vänder långsamt huvudet i min vaka

den verkligeht som söver mig varje dag

nalkas hårt

intetsägande

längtar plåglöst att få vakna i natten

svepas undan

lämna mitt osynliga anlete åt dagen

och se det min händer inte griper

känna det hjärtat aldrig suktat

ännu en stund

skjuta på det oundvikliga

(skriv om skrock, skriv om något osynligt, skriv om ansvar)

hämmad

jag ska fortsätta

framåt

driva stegen

driva mig

driven framåt

fortsätter framåt

rastlösa steg

vågar inte vila

måste fortsätta

medan elden brinner

mellan mina händer

bränner min fingrar

medan jag minns

måste fortsätta

fortsätta hämnas

(skriv om att fortsätta, skriv om att hämnas)

encore une fois

jag skrev mig ut ur mörkret tillräckligt för att hämta andan

det var inte längesen, men jag tog mig upp till ytan

det tog tid

många vakna timmar

beslutsamhet

jag vet

jag visste

att det kommer gå

det kommer gå bra

numera vet man,

att hjärtat läker

att sorgen bedarrar

att tidens gång blir en smekning

och man vet om ärr

hur de ser ut

hur de kan värka

hur de kan döljas

men nu

jag vet inte om jag klarar att skriva mig ut ur denna förtvivlan

jag vet samma, som jag visste

men jag vet inte om mitt hjärta denna gång klarar samma ärlighet

2 oktober, skriv om att enas

Det är med jaget vi ska enas

Med dig själv

Förlåta din vassa kanter

Lära överseende med att du snavar
och trillar

Ibland

Låt jaget förlåta andra
deras vassa kanter

Lär jaget överseende när andra snavar
och faller
för ofta

Du kan enas med jaget

när du kan förlåta

i andra

det du inte förlåter

med dig