att sakta vakna vid din sida
fönstret lätt på glänt
kylig morgonvind vajar i gardinen
svalkar i gryningstimmar
långsamt vakna och se
att världen ute är densamma
hur molnen långsamt rodar
som minns de nattens fantasi
jag har vaknat ur min dröm
ser hellre dagen gry över din nakna nacke
försiktigt höra hur du andas
försiktigt ligga kvar
likt molnen rodna över mina tankar
när pulsen slår mot mitt bröst
(skriv om gemenskap)
Vacker text som får mig att delvis längta till de där härliga dagarna. Idag störtar jag ofta upp efter att ha hört hundarna skälla, eller barnen skrika.
SvaraRaderahåller med Anitha.
SvaraRaderabra
Oj va romantiskt och fint!
SvaraRaderaMålande skrivet och såååå underbart vackert! Bravo!
SvaraRaderaNu längtar jag efter någon att vakna upp med :-)...vackert skrivet!!
SvaraRaderaSinnligt och vackert.
SvaraRaderaVill vara där. Fin dikt.
SvaraRaderaHudnära. själsnära och mycket vackert, om än fyllt av sorg och längtan.
SvaraRaderaVackert!
SvaraRaderaSvarade hos mig men tänkte att du kanske inte kollar där;) Så jag svarar här med...Min tanke med sista inlägget var snarare att man oftast aldrig inser att man är exakt på den plats man behöver vara förens långt senare....Kram!
SvaraRaderaPs mycket fin text idag! ds