Att andas

Morgnarna var enastående uppe på andra våningen

I sensommaranda spred Aurora rosa och eld över himlen

Alldeles för tidigt, men ändock en syn värd att slå upp ögonen för,

Om så bara för en stund

Ett ögonblick skåda det vackra

Och sen veta att sängens värme står till buds en stund till

Vända sig om och gräva sig djupt in i famnen på tryggheten

Dra in doften av naken hud och känna den len len under fingerspetsarna

Stormen var också lätt vaken och njöt av att veta att trots att

Morgonen sedan länge var här skulle Dagen inte börja förrens de ville

Tisteln låg med trassligt hår och höll sig nära

Stormen kunde känna andetagen mot huden, hur de lätt värmde

Och hur hjärtat slog, lugnt lugnt, som om inget fanns i världen

som kunde rubba hjärtats rytm och tvinga det hasta iväg någonstans

Tisteln ville inte hasta iväg någonstans

Ville inte befinna sig någonannastans än just där och då

Det fanns säkert platser i världen långt vackrare än denna andra våningen

Och utsikten vara otvivelaktigt långt från oslagbar

Men ingen annan plats i världen kunde locka Tisteln ur denna famn

Hur tänkte Stormen? Hur tänker Stormar när allt omkring är lugn och ro?

Den rosa elden vann tillslut striden över himlen och upplöstes i en
klar, lättsam blå

En blå bara sommarmorgonen kan bjuda på

Hur Stormen tänkte gick förlorat någonstans mellan
ny luft från den franska balkongen och doften av kaffe från köket