midnattsblå

I horisonten brinner himlen

varje moln en stolt fackla,

som långsamt glider över det vida blå
en armada av brinnande skepp utan hamn

den unga kvällen har lagt en vilande hand över staden

söta dofter släpar sig i den vindstilla värmen när rymden håller andan

livet ruvar mellan kullerstenarna

vältrar sig i förväntansfull tystnad medan kupolen ånyo skiftar skepnad -
en ny för var dags ände

var dags ände är ny

med varje stjärna släcks ett fönster

sammetsmjuk är vilan över staden


(skriv om en sommardoft)