drömmare

varje konstnärs stora skräck

att konstens frö endast växer i ångest

att bara tårar kan vattna ordens rötter

att endast nattens svärta låter våra ögon se

verkligen SE

vilken skrockfull karaktär!

vilket bräckligt psyke

ser med vattniga ögon på verkligheten

såg mig bli osynlig i min spegelbild

väntar på en mötande blick som försöker tvinga mig ta mitt ansvar

krafsar runt i en dröm

nu närmare döden än livet

ständigt lutad över graven

söker det osedda

det otroliga

den vakna drömmen

vänder långsamt huvudet i min vaka

den verkligeht som söver mig varje dag

nalkas hårt

intetsägande

längtar plåglöst att få vakna i natten

svepas undan

lämna mitt osynliga anlete åt dagen

och se det min händer inte griper

känna det hjärtat aldrig suktat

ännu en stund

skjuta på det oundvikliga

(skriv om skrock, skriv om något osynligt, skriv om ansvar)