Det läggs ny asfalt
Med tunga ångvält
rätar självlysande män ut vägen
I ett ångmoln stiger slitet över arbetande händer
Det doftar värme
och asfalt
Hur doftar asfalt?
Ser ut som klumpigt sönderbränt socker
Svart som den djupaste blå
Jag förflyttas till den sommarheta storstaden
Längst huvudstråket, den pulserande aortan
I varje liten gränd
Doften av upphettad asfalt
Våt på sina ställen där nattens spår blivit bortsköljda
Från bagerier smiter ånga ur ugnar
Blandar sig med stadens damm,
asfaltens stigande värme
Dansar längst stråket i takt med pulsen
Jag tog omvägen idag via kontinenten
mitt i steget,
innan foten mötte vägen,
innan omvägen förde mig tillbaka
Var jag någon annanstans
(skriv om en omväg)
När jag läser din text känner jag doften av asfalt och ser för mig de brunbrända svettiga männen, och för all del ibland kvinnorna som kämpar med skyfflar och rakor
SvaraRaderaSnyggt.
SvaraRaderaDe fem sista raderna är en hel liten berättelse i sig. De fastnade i mitt sinne. Bra!
SvaraRaderaLuktar asfalt. Och längtan.
SvaraRaderaHåller med marie, slutet är riktigt starkt!
SvaraRaderaStämmer att det är en konstnärsby nära Nice. Har du månne varit där?
Instämmer i kören här:)
SvaraRaderaKan känna dofterna och se bilderna, mkt bra!
SvaraRaderaMycket bra. Har själv arbetat med mycket olika markarbeten i mitt liv men mest stensättning. Gillar dina rader skarpt. Ligger mig nära om hjärtat! Bra. Gillar beskrivningen om självlysande män i varselkläder :)
SvaraRadera