majsol

Redan har kastanjen ståtligt slagit ut

De förr så spröda, ivrigt gröna bladen

bekläder nu, mättat gröna, dessa högresta väktare av tiden

Sakta dalar mjuka blommor på min hjässa
på sin färd mot marken

Skimrar vitt och rosa en blott sekund mot
det gröna gräset

*

Igår sprakade häggens vita fyrverkerier

Kantade alléer och förgyllde trädgårdar

Idag, hänger de brunande klasarna
som trötta firare av våren

Sprakar inget mer, utan faller
en efter en mot den hårda stenen

*

Vårens prakt går oss snabbt förbi

Blinka och du har missat miraklet även detta år

Är du för långsam har fyrverkeriernas eld redan
hunnit slockna

Allt som är kvar, dessa bruna nätta blad
på trottoaren
en gång ljuvligt vita