för fjorton dagar sedan rasade Stormen
inte med kraft, inte med vind
slet inte ner några takplattor
för fjorton dagar sedan rasade Stormen ihop
Stormen kröp ihop i fosterställning och sökte efter greppet
att greppa tag i någon, något att hålla sig fast vid
På golvet, ensam men inte själv
mörkret red Stormen, rev sönder allt det ingen annan såg
en utsträckt hand, fingertoppar att hålla i
Stormen höll i men ville inte
ville inte ta klivet ut ur mörkret
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar