fallgrop

Tröstlöst

Hoppslöst

Sömnlöst

Men inte längre

Mittemellan

Varken ja eller nej

Inget då eller sen

Chanslöst

Utsiktslöst

Skoningslöst

Drevet i mina tankar

Nattsvart

Ogenomträngligt

Mörker

Sluter sig kring oss

Även denna dag


(skriv om en fallgrop)

värna

Vårat välsignade välstånd, som burits fram till oss, på silverfat, burits på andras blödande ryggar. För oss att ta förgivet. Vem värnar om sitt välstånd? Vi smakar det goda, som någon annan betalat, med svett och möda, med elände och smärta, med otack som enda lön. Ståndaktigt proklamerar vi idag alla borden, alla måsten, allt som inte duger. Vi som inte vet vad offer innebär, vi som aldrig betalat det egentliga priset. Vi ropar högst, kräver mest, missar det viktigaste; vem betalade för vårat välstånd? Vilket pris hade jag betalat? Vilken möda, vilken resa hade jag uthärdat, för att värna om någon annans välstånd? 

(skriv om välstånd)

andetag

Ligger i gräset
en stund för mig själv
När dagen ännu gryr
bland gräsets pärlor och markens solar
Ser upp mot himlen

Molnens långsamma färd

Andas djupt

Känner marken trycka mot ryggen

Ligger kvar

I stillheten flyter molnen bort

Likt minnena

Likt minuterna

Som tynar bort

medans jag ligger och andas

väntande i stillhet
på att minnena
ska skingras

(fem favoritord på M; morgon, maskrosor, maränger, mojito, merenge) 

rättstavad

Jag försöker göra mig förstådd, med ord och uttryck, med blickar då och då. Främst försöker jag med ord. Förklara det som är så tydligt i mitt hjärta, som skriker varje dag. Det som jag i min hjärna försöker omvandla till rättstavade stavelser, och välbyggda meningar, och ett blommande bildspråk som tydligt målar upp fantasier, känslor, skrik.  Och rättstavad är jag, o ja, stava gör jag bra. Har alltid gjort. Bland de bästa i klassen sa alltid mina lärare, och tänk att hon inte har svenska som modersmål. Och hennes ordförråd sen! Tydligen blir det ofta så med flerspråkiga barn. Allt är rättstavat ja, jag stavar fint. Men gör jag mig förstådd? 

(skriv om att stava)

humlan

Nu blåser en kylans påminnare från norr

Viskar i fetgröna löv

Hur länge ska de orka?

Triumfen uteblir när utgången är oundviklig

Och ändå

Tronen byter härskare, obarmhärtigt

Kläd min krona med brandens färger!

Önskar mig livets hemligheter i löven krusning

En viskning i dödens sista suck

När de långsamt dalar

Virvlar

Mot markens mörker

Regnet droppar tungt

Slår mot sommaren

Yran kryper undan

Döljer sig, gömmer sig

Under löven, under höstens brand

Längtar efter sommarens nektar

Efter ljusets sömnlöshet

Ge mig en hamn av ro och värme

Låt mig följa med

Dit humlan flyger för att dö

infektion

Alla ord ni har vrängt
förvridit till oigenkännlighet

Alla ursäkter ni har slitit

ädla motiv utan innehåll

Alla förklaringar, anpassade
men bara för er

Förvirrar för att tjäna

Förgiftar för att tillskansa

Förbjuder för att kontrollera

Allt är smittat

Inget lämnat oberört

Ingenting är längre heligt

(skriv om något heligt)

morgonrodnad

att sakta vakna vid din sida
fönstret lätt på glänt
kylig morgonvind vajar i gardinen
svalkar i gryningstimmar

långsamt vakna och se
att världen ute är densamma
hur molnen långsamt rodar
som minns de nattens fantasi

jag har vaknat ur min dröm
ser hellre dagen gry över din nakna nacke
försiktigt höra hur du andas

försiktigt ligga kvar
likt molnen rodna över mina tankar
när pulsen slår mot mitt bröst


(skriv om gemenskap)

crippled

Man was made to do

Not to own

All your hands will ever hold

are just borrowed fractions

of a reality you can never completely see

The things will wither in you palm

Run like sand between you fingers

Leave you felling poor

Things will do that to a man

(skriv om att låna)

märkt

Som det alltid har varit

Sneda mungipor längst din väg

När du rullar fram stegen

Som barn försökte du binda benen om natten

Kanske skulle de långsamt rätas ut

De öppna flinen när du väl vågar

kasta en blick, som alltid delar sin uppmärksamhet

Ena ögat tycks alltid fastna

strax över motpartens högra öra

Stegen är bestämda

Blicken alltid klarsynt

Men hånet

som de aldrig sökte dölja

bränner
bränner i ryggen

(skriv om att håna)

kväll i augusti

Jag hör hur de drar plaststolar över trottoaren, nere på gatan, nedanför min balkong. Klockan är sent för längesedan, men det är alltid öppet där nere, nedanför min balkong. Det är sent sedan länge, och långt innan det slutade jag dra plaststolar över trottoaren. Istället sitter jag i lugn och ro och lyssnar till ljudet av plast mot sten. De drar, inte jag. De drar stolarna var dag, varje vecka, men inte jag. Inte längre. Ska bara vissa dra stolarna? Ska bara vissa bära bördan? Och vi som inte drar, vi som inte bär längre, vad tycker vi om att lyssna? Nu är det tyst nedanför balkongen, stolarna är på plats, tills morgondagen. 

vitöga

Säg att kärlek skrämmer dig
för du är rädd att bli sårad

Säg att du aldrig ber om något

av rädsla för löften som bryts

Erkänn att du inte älskar mig
för att du inte vågar

Berätta om den längtan

du inte erkänner att du bär

(skriv om öppenhet) 

djupt hav

Driven av vinden

Framförd av stormen

Båt på öppet hav

Mellan horisonterna

På en resa i evigheten

Kastad från våg till våg

En dag kommer skutan brytas

Tiden knäcker virket, tillslut

Resan till horisonten sjunker i vågornas djup

Evigheten vänder sig aldrig om

(skriv om något turbulent)

morgonregn

Märklig denna tystnad som infinner sig efter stormen

Som hela jorden håller andan

Innan vingar fyller himlavalvet

Innan syrsor sjunger outtröttligt

Innan droppar börjar falla från grässtrå
ner i den evigt törstiga myllan

Varje väsen

Väntar

Trycker

Bävar

Om

Ifall

Stormen ännu inte bedarrat

vägen

Jag går i timmar
gamla vägar, nya banor

För att lära mig gå igen

Jag säger ett ord mer

Varje dag, ett ord till
För att lära mig prata igen

Jag betraktar all förändring

Varje ny rörelse omkring mig

För att lära mig se igen

Jag omfamnar all ömhet

Oavsett vem som vill ge den

För att lära mig uppskatta igen

Ett steg i taget

Ett ord i sänder

Så förlåter vi

Oss själva 

shooting star

I am the fastest you have ever seen
but you never saw me did you?

You wish you had

Had seen this hurricane passing you

This star, this shooting star

Just a second in the sky

But you never saw it did you?

Its light so white

The path so clear

Shooting for its death

But you missed it all

I am the fastest that has been near you

But you never saw me

Did you?

glaskupan

Jag är tyst
för annars måste jag skrika
en frustration du inte kan bemöta

Jag flackar med blicken
för stillar jag den
måste du möta tårarna
Jag rör dig inte
för jag kan inte leva upp
till beröringen

Sluta be mig tala, jag kommer bara såra dig igen
Sluta söka i mina ögon, vissa tårar tillhör dig
Försök inte röra vid mig, jag har vant mig vid min kyla

(skriv om lyhörd)