kväll i augusti

Jag hör hur de drar plaststolar över trottoaren, nere på gatan, nedanför min balkong. Klockan är sent för längesedan, men det är alltid öppet där nere, nedanför min balkong. Det är sent sedan länge, och långt innan det slutade jag dra plaststolar över trottoaren. Istället sitter jag i lugn och ro och lyssnar till ljudet av plast mot sten. De drar, inte jag. De drar stolarna var dag, varje vecka, men inte jag. Inte längre. Ska bara vissa dra stolarna? Ska bara vissa bära bördan? Och vi som inte drar, vi som inte bär längre, vad tycker vi om att lyssna? Nu är det tyst nedanför balkongen, stolarna är på plats, tills morgondagen.