Jag är tyst
för annars måste jag skrika
en frustration du inte kan bemöta
för annars måste jag skrika
en frustration du inte kan bemöta
Jag flackar med blicken
för stillar jag den
måste du möta tårarna
Jag rör dig inte
för jag kan inte leva upp
till beröringen
för stillar jag den
måste du möta tårarna
Jag rör dig inte
för jag kan inte leva upp
till beröringen
Sluta be mig tala, jag kommer bara såra dig igen
Sluta söka i mina ögon, vissa tårar tillhör dig
Försök inte röra vid mig, jag har vant mig vid min kyla
Sluta söka i mina ögon, vissa tårar tillhör dig
Försök inte röra vid mig, jag har vant mig vid min kyla
(skriv om lyhörd)
Den här dikten talade till mig! Jag tycker den är underbar, god stilistik och fina bilder. Cissi
SvaraRaderaDenna eviga rädsla vi människor bär på. Fint beskrivet. Tack!!
SvaraRaderaDe sista tre raderna känns så avskärmande att det knyter sig i hjärtat. Bra skrivet och väl förmedlad känsla.
SvaraRaderaJättefin dikt!
SvaraRadera