En molande värk i mina tankar
Smärta med dina drag
Drar min blick mot marken
Orkar inte skåda framåt
Jag ville aldrig vara arg
Men det är jag
Ville inget annat än älska
Klara inte möta mina känslorna nu
Jag skulle inte ha gjort något annorlunda
Skulle igen stötta lika mycket
Prata, inte skrika
Låta dig gå, och alltid be dig
komma snart
Skulle inte gjort något annorlunda
Kunde inte gjort något annorlunda
Inget
Inget alls
Kunde bett dig gå
i samma stund du valde
att inte sitta bredvid mig
Att be någon gå som man håller av kan man göra (gjort det). Men det förändrar så litet. En ganska ynklig vedergällning är vad det "ger".
SvaraRaderaGillar dikten!
Vilken komplex situation du fångar. Tycker näst sista stycket visar på en fin insikt, att det inte är någon idé att ångra och tänka "tänk om". Men det är verkligen jobbiga känslor du slår in i ett vackert paket.
SvaraRaderaVilka vackra ord.
SvaraRaderaKänner igen.
Å nu har du fått en ny följare.
Föll pladask.
Den som har Edith Södergrans dikt med i sin blogg säger allt för mig.