tisdag 7 juni 2011

inre monolog

Kan det verkligen vara min tur nu? Att få det som så många verkar ha. Att få njuta lite trygghet, slippa sända långa blickar, slippa vakna ensam, slippa hitta på svar på varför man är själv. Tänk att våga tänka tanken fullt kring ordet som är vi. Tänk att känna känslan fullt ut, se hur den kan växa. Det känns som min tur nu, så självklart på sitt vis.
Tänka vad fel man kan ha.


(skriv om att tänka) 

9 kommentarer:

  1. När kommer lyckan för hundar som oss?

    SvaraRadera
  2. Tänka kan man. Skriva också.

    SvaraRadera
  3. Skriver du om mej? eller är vi fler?

    SvaraRadera
  4. Det är rätt förfärligt med relationer. Tänk på det!

    SvaraRadera
  5. "ordet som är vi" Vackert!

    SvaraRadera
  6. tycker nog att det är din tur, vackert skrivit

    SvaraRadera
  7. Visst är det sköna tankar. På sitt vis :-).

    SvaraRadera
  8. ja hoppas det är din tur.
    Vi var det längesen man tänkte.

    SvaraRadera
  9. Fint, med ett ganska sorgligt innehåll. Det är lätt att känna sig uppgiven när man är en av världens mest ensamma människor.

    SvaraRadera