vägen till havet

Den klarblå himlen bjuder sol och varma vindar. Det finns inget motstånd, havets böljor kallar med uppiggande dopp. Lätt trampas cykeln framåt, välsmord och beskedlig, att ställas i skuggan av en lind, ännu icke blommande. Vägen bjuder påminnelser om syrénblomster, som nu börjar gå mot brunt, men doften hänger sig kvar som en bisvärm i luften, bara att cykla igenom och förlora sig i för en sekund.  Lämna ditt allvar bakom, du kan plocka upp det på vägen tillbaka, skulle du sakna det under den blåa skyn.

(skriv om något graverande) 

slut

jag sliter min själ i trasor
för att hitta något att svepa mig med
var är du
som skulle stå bi
du som skulle värma

vila

för ett ögonblick
bryts ljuset i lövets gröna prisma
skymningen smeker världen

drar med sina gyllene fingrar
över ögonlocken
de som längtat efter vila

plötsligt är allt bara lugn

världen är blott vacker

illusionen sjunker med strålarna

under horisonten

(skriv om något skenbart) 

modern

hon är motsatsen till skrubbsår

och motsatsen till tårar

motgiftet till magknip

och botemedlet mot feber

hon må vara lång eller kort

tanig eller rund

mörk eller ljus

men hon är alltid
skrattet mot mardrömmar

alltid handen mot pannan

hon är början
men aldrig slutet

(skriv om en mamma)

laidies & gents, my interpretation

Du vill ge mig vila
När min rygg är trött sträcker du ut handen,

innan jag hinner snava

never weak but always strong
Du håller mig ifrån kanten till
den branta ravinen i djupet av mig

vänder aldrig mina svagheter emot mig

someone to close his eyes for you
Ovillkorligt sedd, som jag är
utan dom, utan bot
but it ain’t me, babe

no no no

it ain´t me you´re looking for

babe

(always humbling, mr. Dylan)

fjättrad

bland tomma ord
och urvattnade fraser

med fötterna djupt begravna
i detta mausoleum

jag byggt upp omkring mig

står jag fjättrad vid gamla minnen

din hand är ett spöke i rummet

aldrig själv

alltid ensam

(skriv om något fängslande) 

aska i midnatt

Så platt allt faller

när Stormen rider mitt hjärta igen

Blir övergiven av orden

Lämnar dem i en otacksam hög

Känner branden bakom pannan

Efter nattens stormar, vilka ruiner ska jag vakna bland

Frågan finner sitt svar i ottan

Jag vänder mig i askan av mina lakan

källa anonym

Numera snöar det inte om vintern, det är snöKAOS. Att byta finger åt sin ring ska intressera alla. Vi suktar inte längre efter en framgångssaga, men nedgångens misär säljer. Om knappt var tredje ord innehåller sanning är oväsentligt, så länge det skapar en bra RUBRIK. Första sidan är den enes våta dröm och den andres samtalsämne, ett färdigskrivet manuskript. Behagligt, bekvämt, borde vara oroväckande. Så vitt jag vet har endast små delar av världen förmånen att kunna njuta skvallrets spektakel.

(skriv om ett spektakel) 

bagatell

en liten bagatell

småsak
en parentes
småaktig, klagar i motgång
ber svårligen om hjälp,

men förväntar sig få den

talar inte om problemen,

men vill bli frågad

stolt

uti fingertopparna

kan inte ha fel

men bemödar sig inte med
att ta reda på vad som är rätt

sätter sig på tvären
bara för att alla andra sitter på rad

fogar sig

när det passar

smiter
när det väl gäller

inget att skryta med

dessa mänskliga småttigheter


(skriv om en småttighet)

sökes

Finnes:

Felberäknande domedagsvisionärer i överflöd.
Uppgivna självsprängande fakirer med förtröstan.
Falska profeter med blinda följeslagare.
Syndafallets skadeglada dyrkare.
Väckelsemöten för rättfärdigande självömkare.

 

Sökes:

Hopp

 

 

(skriv om ett anslag)

ovärderligt

mamma ängslas för sina barn. så de inte får ont, så de inte skadar sig, så de inte går hungriga. så de får bra betyg, så det kan gå väl i livet, så alla möjligheter är möjliga,så alla dörrar kan stå öppna. mamma ängslas för sina barn. för deras hälsa, för deras morgon, för deras lunch, för deras kväll, för deras natt. mamma ängslas för sina barn. för världen är hård, för natten är mörk, för kraven är höga, för konkurrensen är tuff. mamma ängslas för sina barn. för en dag kommer de lämna henne.

 

 

 

(skriv om att ängslan)

nära midnatt

när jag inte vill sova
men saknar skäl att vara vaken
it´s easy to leave when you have somewhere to go

blinkar bort tårarna

John Blund är varje natts räddande ängel

stjärnstoff i min ögon
glittrar på mörkrets kupol

strösslar stjärnglans i mitt hår

bortom horisonten ekar minnena

remember me to one who lives there
she once was a true love of mine

***

**

*

Congrats Mr. Dylan

tvivelaktig figur

det är något i blicken
något i ryggens krökning
som avslöjar mer
valet av ord
osäkerheten i rösten
som förtäljer mest
flackande blick
tryckande paus
hämmande andetag
våga möta mig
se mig
gör mig rätt

(skriv om något tvivelaktigt)

en hederssak

Ge mig den upprättelse
jag förtjänar

Som jag har slitit för

Som jag har offrat för

Jag har aktning
Jag har heder
Min rygg är rak

Ge mig den upprättelse

jag förtjänar
Så har jag även fått
min hämnd

(skriv om upprättelse, puff 22 maj 2009) 

Brev till mitt yngre jag

Det finns inga gyllene råd, inga tips om hur du undviker att snubbla eller vad som hindrar dig från att falla, inga snabba lösningar på svåra frågor. Men varje sväng längst vägen, varje sten att snubbla på, varje felaktigt beslut var och är en del av vägen. Ett litet tips, ha förtröstan. En dag kommer du kunna se dig själv i ögonen, och tillåta dig tänka att du gillar det du ser.

varsamt

Långsamt låter tiden
en skorpa växa
över

det onda

Ett sår som alltid finns
under

Men tiden tar udden
av den värsta värken

(skriv om att läka)

målmedvetet

Mäster C sjöng om hårda viljor

De som likt grå sten

stöter mot allt i deras väg

och till varje pris tar sig fram,
dessa hårda viljor

Det är inget recept på framsteg
ingen garanterad framgångssaga
Det är bara en blick
kalla den målmedveten,
den som vill
men det är bara grå sten
i blicken
på dessa

hårda viljor 

(skriv om en maktkamp)

kurragömma

aj aj

denna morgon ville den inte infinna sig

inspirationen

kreativiteten

vi som hade en bra kväll ihop

enligt mig

skapade och log förnöjt

jag i alla fall

den är verkligen skicklig

kretativiteten

inspirationen

på att gömma sig när den så önskar

håller sig undan

smyger iväg obemärkt

har nu lämnat mig lite häpen

vart börjar man leta?

(håll tillgodo med kokoro så länge, medan jag letar)

(skriv om något svårfunnet) 

kokoro

Så här på våren
mitt i staden
säkert också i bygden
och i den riktiga skogen
leker duvorna sin käraste lek
De bullar upp sig
dansar sina steg
präktar med sina fjädrar

Och ljudet

från morgon till kväll
i gräs och varm asfalt
mitt i dansen

ljudet låter kokoro

kokoro

det betyder hjärta
känsla
sakernas essens

kokoro

kokoro
*
*

(tack Y för inspiration)

vägen tillbaka

åter vinna

herraväldet

över sig själv

makten

över sig själv

och över drömmen

*

åter finna

styrkan

i sig själv

modet

i sig själv

och i drömmen

*

Vägen
är

Lång 

(skriv om återvinning)

mänskligt II

allt är förgängligt
allt ska ta slut
vi klamrar oss fast,
sätter klorna i varje minne
men allt ska ryckas ifrån våra händer
håll tills det krampar
håll till du blöder
men minnena kommer blekna
rinna genom jord
tillbaka till ursprunget
tomhänta ska livet lämna oss
bara fåfängan håller oss sällskap
låter oss tro att vi sätter spår
vaggar in oss i lögnen om vår egen viktighet
*
*

avstånd

För varje dag
Lite längre bort
Lite mindre förståelse
Lite mindre ork
Uppgivenheten speglar sig alltid
i medmänskliga ansikten
Vi ställer oss längre och
längre bort från varandra
Hör mindre och lyssnar sämre
Blir ett olöst mysterium
och olösligt


(skriv om främlingskap)

blottad

Uttittad

Betraktad

och bedömd

Utsatt för andras
tyckande
 

Blottad
i strålkastarens

hårda vita ljus

Sedd ur varje vinkel
Synad i varje vrå

Så lätt
att döma
andra

(Skriv om att stå i strålkastarljuset, puff 16 maj 2009) 

Vackra Kerstin

”Jag har ett gediget socialt kulturellt komplex. En modetecknerska som blir veckotidningsskribent och barnboksförfattare, redan där blir det konstigt… Men på kultursidorna var dom mer toleranta och jag fick mycket beröm för mina insiktsfulla och välskrivna barnböcker... 1976 kom Det mest förbjudna och den anspråkslösa respektabilitet som jag ändå hade gick sönder på en natt och sen har det varit det, sönder, menar jag. … Sammanfattning: I bildade kulturella sällskap känner jag mig som ett ogräs som av misstag kommit in i blomstertäppan.”


- Kerstin Thorvall

naken

fortfarande

även i tystnad

är din påverkan stark

din kropp smög sig in

i mina drömmar

alla min saknad

slog armarna om den

och jag vakande med

känslan av din hud mot min

det finns en egen värme

i en naken omfamning

när hud möter hud

när människa möter människa

i mötet där kärlek växer 

(skriv om att påverka, puss 15 maj 2009)

magnolia

lånat

gäst hos verkligheten

den yttersta utanförskapen

ingen samhörighet

ingen förståelse

för livet som surrar omkring

*

gäst hos livet

en ofrånkomlig känlsa av leda

ingen gnista

ingen framtid

i ett drev som snurrar obönhörligt

*

gäst hos verkligeheten

utan en annan plats att kalla hem

utan återvändo från ledan

utom räddning från drevet
som snurrar i tankarna

skifte

i samma ögonblick som orden yttrades 

speglades det krossade hjärtat i hennes blick

all den tid och möda

alla glädjeögonblick

skingrades som damm i vårvinden

uppoffringarna, värmen, varje framtvingat nej

sköljde med en våg av trötthet över hennes ansikte

framför henne stod nu barnet

i egna ögon långt kommet

från barndomen

och avsade sig allt barnsligt beteende

med orden

som tog klivet in i vuxenvärlden

(skriv om att krossa ett hjärta, gammal puff från 13 maj 2009)

morgontankar

lägger upp inlägget som försvann...tack för alla kommentarer, de är borta nu, men jag minns ändå. 

Tanken har slagit mig. Omgiven av alla dessa ord, vad är der jag försöker säga, egentligen. Vilka ord behöver jag yttra, egentligen. Hittills är varje strof en omarbetning, en omskrivning, jag som finner nya vägar att återvinna samma fraser, samma ord, samma känslor, utan att säga rakt ut vad som driver mig. Undivker att tala klarspråk, för att…? Försvinner dikten då? Eller försvinner mystiken då? Eller är det bara rädlsa att då allt är sagt finns bara tystnad kvar? Kanske är jag rädd för att verka banal? Detta kan säkert bli en dikt, när jag hittar till kärnan. Men idag väljer jag att återvinna majsol som jag skrev igår. 

majsol

Redan har kastanjen ståtligt slagit ut

De förr så spröda, ivrigt gröna bladen

bekläder nu, mättat gröna, dessa högresta väktare av tiden

Sakta dalar mjuka blommor på min hjässa
på sin färd mot marken

Skimrar vitt och rosa en blott sekund mot
det gröna gräset

*

Igår sprakade häggens vita fyrverkerier

Kantade alléer och förgyllde trädgårdar

Idag, hänger de brunande klasarna
som trötta firare av våren

Sprakar inget mer, utan faller
en efter en mot den hårda stenen

*

Vårens prakt går oss snabbt förbi

Blinka och du har missat miraklet även detta år

Är du för långsam har fyrverkeriernas eld redan
hunnit slockna

Allt som är kvar, dessa bruna nätta blad
på trottoaren
en gång ljuvligt vita

tala i tungor

Det är ett möte

Ett väckelsemöte

För sargade själar

Genom gemensam exorsism

ska smärta fördrivas

Vi rabblar i tungor
alla dessa kärlekord

som nu ska förträngas

Alla dessa löften som med tiden
har förvrängts

För de som vill och orkar
kan man rabbla hand i hand

Vi känner igen varandra

på blicken

Den reflekterande tomheten

(skriv om ett läger) 

leka

minns du när vi hängde på låset till vår kärlek?

undrar vilka ord jag hade valt,

om jag visste att du skulle läsa dem.

jag har vidrört tanken, men aldrig vågat

tänka den fullt ut.

jag har lekt med idén,

men kommer aldrig våga fullborda den.

vår kära lek är över

med vem leker du min kära?

 

 

var sak har sin plats

Du får ingenting ta med dig dit du går
löd texten.
Men hur kan vi vara så säkra, vi vet ju
inte ens vart dit är? Jag är övertygad
att ingen sak är oss oumbärlig, våra
skilda liv skvallrar om den sannigen.
I det stora hela, förblir alla saker det
lilla . Så jag håller med den gamla texten,
den är ännu lika aktuell. Vi fäster blicken
på våra prylar, för att undvika se något
annat. Var och en får avgöra vad.

Men visst är jag själv ganska fäst vi min
dator….

(skriv om en oumbärlig pryl)

oundvikligt

Det största
Den enda möjligheten

Ett obegränsat alternativ

*

Livet

*

Det svåraste

Den oundvikliga smärtan

En enda ovillkorlig utgång

*

Leva

(skrivpuff 2011-05-09) 

värklighet

Ditt namn

Som gubben ur lådan

Plötsligt tillbaka i mitt liv

Mitt i min sol, skymmer ljuset

Skymmer dagen

Jag tappade orden

Tappade tråden

Tappade fästet

Vad gick förlorat
i mig?

(skriv om värk) 

systrar

Har tappat fotfästet den senaste tiden

Balanserar min tid stående på en boll

Jonglerar samtidigt

Någon förvrängd typ av cirkusdjur

I utkanten av våren

skådar jag tidens spår genom lupp

Andas in minsta förändring

Tackar dagligen mina stjärnor

De orkar lysa genom ljus och mörker

Får mig att skratta mitt i ilskan

Låter mina tårar vara skamfria

inte helt hundra

Jag har delat ut min tid

Hela dagen

Hinner inte annat nu

Hinner inte skriva

Hinner inte med

*

*

(skriv om generositet) 

otitulerad

andra brukar säga om mig

att jag är lojal

jag vet

det skulle se snyggt ut

skrivet i mitt cv

jag vet

det finns en heder

i mitt ord

trogen

mitt hjärta tror på guld

och gröna skogar

tillgivet

min kärleks löften är sällsynta

och alltid

trofasta

(skriv om lojalitet)

brännmärkt

När mina tankar är pirayor

blir varje ord

en silverkrok

Men orden räcker inte till

Fiskar inte upp alla de minnen

som etsats fast

för mitt inre öga

Dessa brännmärken jag ser

när yttervärlden inte längre

klarar fånga min uppmärksamhet

(skriv om en etsning)

Jägaren

Hukande i gräset

Jägarens ögon stirrar stint

Släpper inte bytet med blicken

Dold av strån och blommor

Tålmodigt väntande

I det givna ögonblicket

inget utrymme för tvekan

Under snurrar världen

Flitiga spår i jorden

Åtta små ben på väg åt samma håll

Över fläktar vingslag

Leker mellan molnen

Plötsligt blinkar jägaren

Och lyfter

Fäller blicken mellan andetagen

Ett vingslag i taget

Denna krusiga färd över världen

(skriv om något spännande) 

önskning som aldrig slog in

En molande värk i mina tankar

Smärta med dina drag

Drar min blick mot marken

Orkar inte skåda framåt

Jag ville aldrig vara arg

Men det är jag

Ville inget annat än älska

Klara inte möta mina känslorna nu

Jag skulle inte ha gjort något annorlunda

Skulle igen stötta lika mycket

Prata, inte skrika

Låta dig gå, och alltid be dig

komma snart

Skulle inte gjort något annorlunda

Kunde inte gjort något annorlunda

Inget

Inget alls

Kunde bett dig gå

i samma stund du valde

att inte sitta bredvid mig 

att gissa i köket

Det är tredje maj idag, en tid som andas vår,

ett datum som antyder annalkande sommar.

Vi har lättat på kläderna, kavlat upp byxorna,

satt oss i solen med vårat kaffe. En omväg hem

spelar ingen roll, så länge den är på trottoarens

soliga sida. Tredje maj, löven är gröna, snart 

mättat gröna, det ivrigt nygröna ett minne som 

hör våren till. Krokusen är bara en skugga nu,

över natten försvann de i det spröda gräset,

lämnade plats till mastiga tulpaner som

breder ut sig. Det är tredje maj idag, och 

utanför mitt fönster snöar det. Gissar att

skiftet mellan årstiderna inte alltid sker
smärtfritt. 

(skriv om att gissa)

lysten

Hade så bråttom att klättra

Upp upp

Hinna först

Komma längst

Men svindeln på översta trappsteget

blev helt omänsklig

brott

Bryter en vana

Bryter ett löfte

Byter en sanning mot en annan

Blev livet mer bekvämt?

Byter skepnad för att orka

se reflektionen av jaget

Bryter av

Byter ut

Tid att bryta och byta

Vem blev bytt

Vem blev bruten

morgonfilosofi första maj

Vilket sammanträffandet, kalla det slump,

att dagens skiss påbörjades på ett nytt ark.

Må hända dataark, men inte desto mindre en ny sida.

Härlig symbolik.

Första maj idag. I mitt huvud rulla alla dessa majvisor och

Valborgsvisor från min barndom som jag älskar.

Inga vårkonserter idag för egen del, men jag

vet att sångerna kommer eka i mitt huvud dagen lång.

Tänker like kring vilken innebörd firandet av första

maj måste ha haft förr, kan ha haft.

Tänker att varlborg symboliskt nog är ett firande

av vårens definitiva ankomst, sommaren rent av.

Vintern, eländet den bringat, ska brännas,
nästa dag inledas ohämmat.

Kanske.
Utan en tanke på det brann en eld vid mig igår.
Jag satt en bit ifrån, men kände ändå dess värme.
Vår, att resa sig ur askan…vilken brytning.

(skriv om en brytningstid)