allt är förgängligt
allt ska ta slut
vi klamrar oss fast,
sätter klorna i varje minne
men allt ska ryckas ifrån våra händer
håll tills det krampar
håll till du blöder
men minnena kommer blekna
rinna genom jord
tillbaka till ursprunget
tomhänta ska livet lämna oss
bara fåfängan håller oss sällskap
låter oss tro att vi sätter spår
vaggar in oss i lögnen om vår egen viktighet
*
*
Jag tycker du har skrivit en bra text som förmedlar en uppgivenhet. Men,jag tror vi är viktiga - för varandra. Varje människa sår ett frö för framtiden på den ena eller andra sättet.
SvaraRaderaJAg håller helt med dig, så förgängligt är våra liv och kroppar. Fast man kan ser vår förgänglighet så också att vi allihop blir ETT när vi dör, så tänker jag.
SvaraRaderaDet är så vackert när man skriver om det men hur är det egentligen...
SvaraRaderaVackert, lite högtydligt språk som fångar mig! Påminner om en psalm eller något.
SvaraRadera