hand i hand

Jag kan inte

Inte idag

Klarar inte komponera orden

Organisera tankarna

Mobilisera rätt känslor

Sabotage

Inifrån

(skriv om att sabotera) 

du är inte här, du är där, och det är en jävla skillnad ska jag be att få tala om!

Strindberg sa...

Tiden packar jordlagren

Tätt tätt

Sediment avslöjar vår historia

Har vi lärt oss något?

Människan packar sina rötter

På varandra

Nu stående, annars får ingen plats

Viloplats på viloplats

Vilken vila söker vi?

I cykler packar vi ner - packar upp

Packar ihop

Klappar ihop

Det är synd om människan sa Strindberg

Visste han hur rätt han hade?

(skriv om att packa) 

inte bara för mig & honom, för alla...

idag var det ljust så länge

så länge...

jag fick nästan skydda ögonen

så ljust var det

när det egentligen skulle ha varit mörkt

nu är det natt

mörkt

men jag sover inte

tänker i korta ord om dig

korta ord som

när

varför

hur

om

främst varför

och när

undrar lite vad du tänker

om du tänker samma som mig

för om du gör det

varför tänker vi inte

ihop

?

             *

rötter

i varje tår jag fäller

ska din spegelbild finnas

denna gång

jag vägrar hänge mig åt

anletslös sorg

längtan utan händer

den dagen du inte finns

längre

måste jag sluta sakna 

(skriv om att vägra)

ingen påtår bara hem

vänder mig om

söker dig med blicken

en stad kom i vägen

(avslut på kaffe)

jag är svag för synonymer

Jag struntade i tecknen

Negligerade alla varningar

Förbisåg alla ord av klarhet

Valde hellre att vanvårda

och  åsidosätta mitt hjärta

Än att missköta ditt

Har nonchalerat mitt flimmer så länge

att jag troligen sumpat chansen

att läka

(skriv om att försumma) 

kaffe

förut behövde jag inte sitta vid skärmen all min sysslolösa tid

men nu kan jag inte ta mig någon annanstans

benen bär mig inte

orden flyter inte

leenden smittar inte

ingen beröring längre

inga ömma ord

saknar dina läppar

som jag förut ansåg mina

bara tårar smeker min kind

du såg fin ut när du satt på pallen

jag önskade att jag var koppen du höll mellan dina händer

mänsklig vetgirighet

Av livets många hemligheter

är nog fågelsång av de vackraste

och bäst bevarade

På en bänk i solen undrande vad de säger

är det glädje de förkunnar?

Eufori över vår och värme!

Hyllning till livets återtåg!

                            *

Fast deras melodier har hakat upp sig

Varje fågel tvittrar upprepande samma ramsa

Vilken kakafoni att begripa

Sitta på bänken och undra när de ska tystna

Med sitt skvaller

Om mask

Och grenar

Och fjädrar

Kanske bättre att sitta som nu

Okunnig med att fåning leende

över vacker fågelsång,

detta olösliga mysterium

Det är nog bäst så

(skriv om att vara bäst)

bedriftEN

en dag för bedrifter

av en storslagen art

våren ger extra kraft

till urholkade armar

kasta funderingarna genom fönstret

det är bara att sätt igång

att förverkliga

bedriften

av storlagen art

sen vaknar jag

(skriv om att bli avbruten)

Försöka duger?

Jag kan välja något gammalt

något redan gjort

Eller så kan jag försöka

skapa något i nuet

                *

Så jag försökte

Och försökte

Tills mina försök

föll platt

                *

Så nu sitter jag här

i ruinerna av mina försök

och letar efter något gammalt

att dra över mig 

har kallats mötet med havet (V)

Han hade stått länge vid kanten. Hon kunde se på hans rygg hur han förlorade sig i minnen. Visste inte vilka minnen, visste bara att de ruvade nära ytan. Hans starka rygg hade blivit brun och härdad. Som ett landskap betraktade hon hans rygg om morgnarna när han ännu sov. Denna rygg som med hjälp av axlar och armar bar på allt tungt de behövde. Bar påsar, högg ved, bar ved, bar henne. Numera badade hon aldrig. Istället lyssnade hon till gräsets prasslande hemligheter, törst sa det, törst. Vinden svepte bara in mer värme och förde med sig svalor och måsskri. Han försvann under ytan, försvann för hennes blick. 

Skriv om ett äventyr

Allt jag har kvar är en lapp

med dina ord

Som jag höll fast vid

krampaktigt

obevekligt

Ständigt trogen ditt budskap

Du begav dig ut på resa

För att möta världen

Vilket äventyr du måste haft

Det förändrade dig helt 

Skriv om något översvallande

Ju mer det det jäser i mina vener

Desto tystare blir jag

Ju fler känslor som slåss om min uppmärksamhet

Desto oftare vänder jag dövörat till

När sorgen rider mig sanslös

Ligger jag tillslut orörligt kvar

Oförmögen

Livet har aldrig taigt hänsyn,

Det drabbar oss och fortsätter

Jag sätter min fot på trottoaren

Vågar

Frågan: hur är det?

Vilket svar lämpar sig?

Skriv om en idé

ett enda ord

sorg

över förlusten?

eller över 

nederlaget?

För vem av oss är ärlig nog

att erkänna

att vi blir sorgsna

inte av saknad

utan för att vi står tomhänta

igen 

Skriv om att göra något snabbare

om jag verkligen vill

kanske läker såren snabbare

om jag springer riktigt riktigt fort

kanske lämnar jag minnena bakom mig

om jag blundar hårt hårt

kanske kommer gryningen snarare

om jag rusar rakt in i väggen

kanske blir det bättre?

Fortsättning på mötet med havet (IV)

Hans minnen skickar en rysning genom kroppen. Han vaknar upp, ser vart han står, minns nuet. Havet kluckar vid hans fötter. Små små droppar kittlar hand fötter där han står. Vad kallas denna tystnad som är full av tusen ljud? Havet talar än en gång med honom, måsarna hånar honom sinemellan, denna tunga kropp som aldrig kan lyfta, till och med det sävliga gräset finner sin väg till kanten där han står. Hur länge har hans stått här nu, tio sekunder, en evigeht? Böjer lätt på knäna. Tar spjärn emot berget, det står fast rubbas inte en millimeter. Hans solvarma hud klyver vattnet. Kallt. Tystnad. 

Skriv om att vara lojal (III)

Han såg ut över havet, idag lugnt och böljande. Berget under hans bara fötter var varmt, rispigt. Dagen var lik den för fem år sen, när han i sin sorg hade burit stenen på sin bara rygg. Stenen som skulle stå sig genom evigheten, stå emot tiden. Brisen hade svalkat på hans tyngda väg, men han kan inte ens minnas om solen sken då. Havet var hans enda sällskap, än idag den enda tröst han sökt. Där fann han stenen. Havet pratade med honom på vägen tillbaka,  väntar alltid på hans återkomst. 

Skriv om en helgsyssla

jag skriver ett ord

jag skriver två

jag skriver fem

de rinner som vatten

ersätter tårarna jag inte längre fäller

över det som var

över hur det blev

över att jag ännu älskar

                   *

så är den plötsligt där

din röst

som jag förträngt

som jag saknat

mitt i värmen från ugnen

och doften av nybakat

utanför  pågår livet som vanligt

Skriv om något oslagbart (II)

Ljusets dans på vattnet, bryts på varje våg, smärtfritt. Skickar små regnbågar. Brisen svalkande mot din hårdnande hud. Vindens tal lugnar i det knähöga gräset, rytmiskt böljande, frasigt. Ett efter ett frigör du dig från varma kläder, njuter av vetskapen att snart. Isande blått väntar havet, gyllene stålar värmer bara upp ytan. Står på kanten, förberedd på belöningen. Ett ögonblick av stiltje, även gräset tystnar, håller andan och väntar. Snart dyker han. 

Skriv om en utsmyckning (I)

Vägen var lång. I värme gick vi, längtandes. Marken var svältfödd, gräset bräckligt, orört av människohand. Blommor triumferade ut sin färg för att locka minsta bi. Träden stod evigt bugande till vindens ära, den store kuvaren. Framme. Den grå stenen, lätt uppvärmd, som en strandad val, inga andetag. Du tog av dig tröjan, flämtade och drack en klunk. På ditt bröst, på varje litet hårstrå, en svettpärla, glittrande i solen, en liten medalj för varje mödosamt steg. 

Skriv om något tillkämpat

mitt hjärta glömmer ibland

att jag bad dig gå

för att du hade slutat

älska mig

Skriv om en muta

Vi mutar barnen så att de ska uppföra sig ordentligt
- Inget prat vid bordet, så åker vi till leksaksaffören imorgon

Vi mutar och köpslår med varandra

På jobbet, i skolan, i köket, i sovrummet

- så om jag utför även detta, höjer du min lön?

- Ja ja allt är mitt fel, sov nu, så pratar vi mer imorgon

Vi mutar tillvaron, vi mutar livet

Försöker

Men livet köpslår aldrig 

sent..

Aldrig innan

har din

Tystnad

varit så

Talande 

Skriv om något som skimrar

Om jag säger att inget skimrar

Blir Du förvånad då?

Kan Du förstå?

Spelar det någon roll om Du vet?

Kan Du göra något?

Vill Du?

Vill jag? 

Skriv om att förankra

för sjömannen är ankaret vila

lugn från stormen

en natt i hamn

att slippa vågorna och känna

land under sina fötter

kunna vända runt ett hörn utan att veta

hur det ser ut på andra sidan

en natt i stillhet, för den som vill

en natt av medmänslighet, för den som söker

tills ankaret ska upp

och stormen mötas

vågorna trotsas 

skriv om en prövning

Att gästa i någon annans liv

Låna en dröm

och testa om den passar

Ställa sig i annans skor

och kliva omkring några steg

Vakna i främmande linne

och känna efter om det är mjukt nog

Känna andra läppar

i jakt på nya smaker

Gå vidare för att pröva något nytt

Passade det inte?

...

varje gång jag fattar pennan

tänker jag

att jag skulle byta

alla

mina 

ord

för att få vara

tillsammans med

dig

i tystnad 

Skriv om en prövning

Det här är den verkliga prövningen. Jag står mållös inför verkligheten, alla mina ord faller innehållslösa till marken, tomma och intetsägande. Se själva...

En verklig prövning

skriv om en invigning

skriv hjärtat mitt

skriv

förlös dina hemligheter

ge luft till dina ord

och skåda dem  avtecknas mot himlen

långt långt bort från din kontroll

skriv

skriv mer

oftare

djupare

ärligare

gör dig redo

ställ dig vid kanten

var beredd och ta sats

snart snart

ridån

är påväg upp 

skriv om en inbjudan

Kom kom!

Snälla hasta

Skynda hellre än vänta

Det är dags

som vi har längtat

En liten knopp,

en liten kvist,

ett litet ägg

Skynda

Skynda att hjälpa dem på traven

Blommor, grenar, vingar

Kom kom!

Skynda till oss som längtat

och Välkomnar Dig tillbaka

Skriv om en förmögenhet

räkna dina pengar medan

tiden rinner förbi

skrapa ihop din förmögenhet

den du aldrig kommer njuta

vi måste ha mer

och mer

och sen

mer

och vad som försvann på vägen

det vi lämnade bakom oss

glömde bry oss om

försvinner i dimmig glömska

lämnas nerbäddat bland historiens

fabler 

motsatsen till dagens utmaning?

tro inte

för ett ögonblick

att jag inte har
dig

ständigt

i mina tankar

skriv om styrka

vad är kärlek utan lust

hur känns närhet utan tillit

vilka ord hörs i tystnad

reser sig

lämnar

innan vi trasar sönder allt som återstår

innan vi blir främlingar för varandra

innan orden blir hårda

Skriv om ett erbjudande

varje efterlämnat minne av dig
i påsar

möte i hallen, hårt ljus

vill du låta mig förklara

försöka

jag måste

så här måste det bli

mina ord, ändå mina tårar

vill du att jag stannar?

(för alltid)

Nej

ensam

Doften av din famn

En liten aning parfym och lite tobak;

cigarettrök och snus

Doften av varm hud som tränger igenom tröjan

Pulserande värme

Styrka och trygghet om vartannat med varje slag

Doften av Din kram

Jag borrar min näsa djupt in i ditt bröst och andas

Lägger pannan mot din bringa och räknar slagen

Andas djupt och långsamt

Bevarar tillfället

Sedan ber jag dig gå

Ser din rygg

Känner kylan

Ensam 

tio år sen nu baby…

en förälskelse som spunnet socker

under klara majhimlar

cykelturer fram åt småtimmarna

allt var nytt,

nyfikenheten höll mig i en hand

Du i andra

Tänk om vi visste då hur allt skulle sluta

Du bestämde dig för att släppa min hand

Min besvikelse syntes som glöd i mina ögon

Då

Men jag kan inte längre hålla Dig eller oss

ansvariga för dem vi var för tio år sen

så idag sa du Förlåt

tänk att det ändå lindrade,

ett litet plåster på mitt ärr

Din plats i mitt hjärta var säkrad redan för tio år sen

Idag blåste du liv i gamla minnen

Kanske är din plats lite större nu…

(skriv om att väcka)

Skriv om ovanligt bemötande

Rädsla...

Så plötsligt en dag såg jag bilden i spegeln

Så mycket tid hade förflutit

Alla dessa tårar hade tillslut ljusnat blicken

Dessa sömnlösa nätter hade lämnat fåror i huden,

varje morgontimme av undran ett vitt strå

Den ungdom jag så gärna ville hålla fast vid,

som jag så gärna ville dela med någon,

hade försummats under dagarna jag längtade skulle ta slut

Plötsligt såg jag bilden i spegeln

avbilden av den hon som blivit jag

déjà vu...

Idag finns inga ord

Bara en molande värk på insidan

Jag drar täcket över huvudet

och vänder blicken från världen

Idag måste jag vända ryggen till

Jag ska finna ro i ensamheten

Igen 

Skriv om att kliva över gränsen

så när jag bad dig,

med blicken fäst i marken och

ryggen krökt

bad om stöd

bad om goda ord att svepa om kroppen

om beröring som värmer hjärtat

och den närhet vi innan delat

vände du om och gick

efteråt sa du att jag gått över gränsen

varit i behov av mer än du kan ge

Skriv om att försöka

lägger in kläderna i garderoben

var sak på sin plats

viker minsta strumpa

torkar damm på fönsterbrädena

oj oj, blomjorden känns torr

skynda skynda

spisen måste torkas av

lika bra att ta ut hela

se så det har runnit längst kanterna

och det utan att någon märkt

feta fingeravtryck på vita köksluckor

allt syns nu när vårsolen gör tappra försök mellan molnen

och på kylen

Kylen! bör noggrant skrubbas innan den tar lukt

sen golven, både dammsugas och svabbas

kanske fönstren, om kylan inte är för skarp

behöver trapphuset sopas?

bäst att ta sig en titt, inget minne av att ha

lyft en sopborste där på länge

minnen minnen, bara andra minnen,

kan inte

orkar inte

minnas

grus

grus som yr i stentrappor

Skriv om att ignorera

ett ljus, stark som solen

lockar med sin värme

skenet, klart som sanning

lockar med sin enkelhet

lågan, självklar som livet

lockar med sina utmaningar

lockar

drar

snärjer

endast en utgång är möjlig

ändå fortsätter nattfjärilen framåt  

03:02

Jag önskar att jag inte var vaken
men det är jag
Jag önskar att jag inte saknade dig
men det gör jag
Jag önskar att du var här
men det är du inte

att laga cyklar...

Och så blev cykeln lagad

Stormen verkade nöjd med sitt projekt

cykeln må ha varit eftersatt, men nu rullar den

de hjälptes inte åt

Stormen fokuserade på sin cykel

och Tisteln tänkte att energin bättre kunde riktas åt annat

Rosa Faran behövde upprustning

men Tisteln orkade inte med

bultar och muttrar satt för hårt

Rosten hade angripit

maktlös gav Tisteln upp

liten

svag

kunde inte Stormen nu lätt hålla om Tisteln

trösta och säga att Rosa Faran ska de laga imorgon

när dagen är ljus igen

men Stormens cykel rullade

rullade hela vägen hem

hela vägen bort från Tisteln

Skriv om att förvalta

när Du inte längre minns

när Du inte längre ser förbi spegelbilden

ska Jag bevara Din blick

dagar när livets taggar inte går att parera

när otäckt är allt Du läser

ska Jag ge Dig en körsbärsblomma

när Sorg sitter i hörnet av Ditt rum

och Du lägger Dig att vila bredvid Ensamhet

ska Jag förvalta Din glöd