en förälskelse som spunnet socker
under klara majhimlar
cykelturer fram åt småtimmarna
allt var nytt,
nyfikenheten höll mig i en hand
Du i andra
Tänk om vi visste då hur allt skulle sluta
Du bestämde dig för att släppa min hand
Min besvikelse syntes som glöd i mina ögon
Då
Men jag kan inte längre hålla Dig eller oss
ansvariga för dem vi var för tio år sen
så idag sa du Förlåt
tänk att det ändå lindrade,
ett litet plåster på mitt ärr
Din plats i mitt hjärta var säkrad redan för tio år sen
Idag blåste du liv i gamla minnen
Kanske är din plats lite större nu…
(skriv om att väcka)
Vackert
SvaraRaderaHåller med. Vackert.
SvaraRaderaGillar särskilt de första raderna
SvaraRadera"förälskelse som spunnet socker" Vilken underbar formulering!
SvaraRaderagillar också sockret. Vilken fin maskrosbild.
SvaraRaderaUnderbar inledning.
SvaraRaderatack för alla uppmuntrande ord och för att ni läser
SvaraRadera