Vägen var lång. I värme gick vi, längtandes. Marken var svältfödd, gräset bräckligt, orört av människohand. Blommor triumferade ut sin färg för att locka minsta bi. Träden stod evigt bugande till vindens ära, den store kuvaren. Framme. Den grå stenen, lätt uppvärmd, som en strandad val, inga andetag. Du tog av dig tröjan, flämtade och drack en klunk. På ditt bröst, på varje litet hårstrå, en svettpärla, glittrande i solen, en liten medalj för varje mödosamt steg.
Varmt och vackert. Träffande.
SvaraRaderaUnderbart!
SvaraRaderaÅ härligt längtar dit!
SvaraRaderaRytmisk Magi med ord! Tokfin :)!
SvaraRaderaMagiska medaljer :)
SvaraRaderaVackert vibrerande text. Får inte ordning på "budandes" - fattas ett j?
SvaraRaderaah, ett skarpt öga! själv blir jag tillslut helt blind för min egen text...tack!
SvaraRaderaDet var väldigt välskrivet. Jag ser det framför mig. Jag känner det.
SvaraRaderaAahh, sådan härlig känsla. Och så vackert språk.
SvaraRaderaDet lilla gör det stora.
SvaraRadera