Rädsla...
Så plötsligt en dag såg jag bilden i spegeln
Så mycket tid hade förflutit
Alla dessa tårar hade tillslut ljusnat blicken
Dessa sömnlösa nätter hade lämnat fåror i huden,
varje morgontimme av undran ett vitt strå
Den ungdom jag så gärna ville hålla fast vid,
som jag så gärna ville dela med någon,
hade försummats under dagarna jag längtade skulle ta slut
Plötsligt såg jag bilden i spegeln
avbilden av den hon som blivit jag
Gillar speciellt sista raden.
SvaraRaderaBra.
SvaraRaderaJag blir liksom rädd av dina ord och raden om försummade dagar stressar mig. Allt är jättevackert skrivet, klarsynt och gör mig panikslagen. Orden fångar så mycket, imponerande.
SvaraRaderaGenyvy: jag måste nog erkänna att jag också blir rädd, antagligen därför jag behöver skriva om det.
SvaraRaderatack för era kommentarer, alla.