Tusentals linser på en köksduk
Duken är i någon typ av grovt linne
Färgen blev aldrig något bestående minne
Köket doftar mat
Mat som lagas i denna stund
Rummet är uppvärmt,
av spis, av ugn, av extra aktivitet och rörelse,
Av mänsklig närvaro
Av mänsklig närvaro
Linserna är gröna och tjocka
Vissa glänser lätt mot den matta yta duken ger
De måste gallras
Små stenar, kvistar, annat oätligt hamnar lätt i påsen
Så linerna gallras
Med små små fingrar står jag böjd över denna viktiga uppgift
Rensar rensar
Blir delaktig i kökets värme,
alstrar lite själv
Känner nästan smaken av min ansträngning
alstrar lite själv
Känner nästan smaken av min ansträngning
i maten
(skriv om att sovra)
"Färgen blev aldrig något bestående minne"- jättebra!
SvaraRaderaMysig text, tycker jag.
SvaraRaderaJa, Italien är vackert! Jag gillar också kodak moment-uttrycket ;)
Sista raden gillade jag extra mycket
SvaraRaderaVäldigt stark närvarokänsla. Mycket bra.
SvaraRaderaMysigt! Att laga mat ihop är en varm känsla, så mycket mer än den hetta som alstras. Fin poesi. :)
SvaraRaderaSmakar lite extra gott av ansträngningen också!
SvaraRaderaJag riktigt ser barnfingrarna och linserna!
SvaraRaderaKänner värmen, tänker på min mormor och morfar, som fick mig att känna det där, att min lilla syssla var viktig, att jag var viktig.
SvaraRadera