Under ytan var lugnet fullkomligt. Medan kroppen skar det kalla vattnet sjönk hans minnen mot botten. Hans grumliga blick försökte se, men visade sig otillräcklig bara några meter ner mot djupet. Han kunde välja att följa sina minnen, fortsätta sjunka mer och mer och mer, ner mot det okända, ner till en evighet i dy och slam täckt med det förgånga. Fortsatte simma neråt, pressa sig emot trycket, emot viljan, emot denna isande kyla. Mörkret började locka honom, men i bröstet pressade andra behov. Hela huvudet började spränga, inte ens det kalla vatten kunde längre kyla honom. Måste vända om, måste välja en annan utväg, i alla fall idag.
( del I )
Fint anslag. Tycker mycket om.
SvaraRadera