härförare

En härskare bland regenter

Omtalad för sina härdande egenskaper

Tvekar aldrig att ta strid, skövla för sin sak

Med ett rasande humör

Alltid redo att härja

Inget kan stå emot,

väl slukat av lågorna

(skriv om eld) 

honung

Smaken på min tunga

Av din fukt

Ditt vatten

Len och närande

Jag längtande och trevande

Honung mot mina läppar

Din sötma på min tunga

(skriv om sötma) 

mänskligt

vår rädsla för det okända

denna tvekan inför det nya

avsmak för det vi inte förstår oss på

som småkryp

små kryp

fram och tillbaka i myllan

skådar inte himlen

Apar

Följer

det eviga hjulet snurrar

(skriv om avsmak) 

Sista`

Du frotterar dig bland gamla vanor,

som vore de gamla vänner

Samtidigt som du sticker kniven i foten

klappar andra handen bra gjort

I svaga ögonblick blir minsta igenkänning

garanti för det goda

medan valen som måste göras leder

bort från trampade stigar

Trygghet är inte att veta

vad man får

Tryghet är att få vad som

utlovas

(skriv om att frottera sig) 

meditation

Den tystnad som råder

när inte ens fingrarna lyckas skapa

det rytmiska knäppande som idag kallas ”skriva”

Stirrande sitter jag som i trans

Ögonen spända på skärmen utan att se något

Känner pulsen och andetagen falla platt

På väggen tickar uret

Oförtretligt och mekaniskt

Sköljer halsen med bittert kaffe denna morgon

Kan vi kalla det meditation?

strössel

i samma ögonblick de skära tunna bladen

vecklar ut sig

börjar obönhörligen processens nästa steg

de darrar lätt i vinden

smeks av strålar och ljumna vindar

en explosion av liv

en seger över vintern

sträcker sig sockersöt mot himlavalvet

lätt lossnar bladen från sitt skaft

tunna, nästan viktlösa, utan kraft att stå emot

dalar långsamt ner mot marken

strösslar jorden med färg

i ett ögonblick är tiden förbi

blinkar du, har bladen redan fallit

långamma spiraler dalar mot marken

kantar vägen mot sommaren

(skriv om att rör sig) 

andas

du stängde in mig mellan dina händer

jag hämtade mina andetag från glipan

mellan dina fingrar  

jag lutade min trötta panna mot

valkarna i handflatan

kan inte längre sträcka mina ben

känner smärtan krypa i mina leder

luften räcker inte längre till

ditt handtag läker mig inte

*

jag skriker inte längre

fast jag kanske borde

ljudet har stelnat i mitt bröst

då står du där

stryker paniken med dina händer

(skriv om panik, skriv om stöd)

blända

önskar jag kunde måla

måla över världen

måla hela bländande vit

den nya världen ska blända oss alla

skenet är så stark

att all gammal ondska förblindas

så ingen längre ser

de gränser

vi har hittat på

(skriv om att måla)

granit

du ska få höra om lida

det är att bita ihop

bita ihop käkarna tills huden vitnar

känn hur blodsmaken tränger igenom

fyller hela munnen med järn

tänder som gnisslar

likt ben som stöter mot ben

hårt

och obönhörligt

att slå nävarna mot graniten

oförlåtligt

att lida är att bita ihop

att bita ihop är att lida

(skriv om att lida) 

april april

i farstun hör den hemma

står i svalen mestadels

bortglömd i ett hörn

lutad

yr i dammet emellanåt

dansar med sten och grus

tillbakalutad i sitt hörn vid dansens slut

*

men idag

idag går färden

över staden över byn

efterlängtad resa

över molnen över skyn

till blåa vyer

(skriv om en kvast)

trådar

det finns känslor och explosioner

äger rum i nerver och trådar

skakar den grund fötterna står på,

utan att ett löv faller till marken

det kan ske saker i kroppen

bortom rimlighet och sans

mer självklara än nattens övergång till ljus

det kallas sug, lust, vansinne rent av

denna längtan ur djupet

detta svårförklarliga begär

i nerver och trådar

(skriv om att begära) 

flaskpost

jag tappade min empati bland stenarna på stranden

när vågen sköljde över mig

måste återvända till kusten

och söka bland vrakdelarna

bland spruckna drömmar

begravna fantasier

bland krossade skepp

som barn när de letar efter musselskal

bland glansiga stenar

och slipade glasskärvor

nästan som en diamant

bland dessa fynd ligger min empati

en skatt att upptäcka

(skriv om empati)

gränser

den är mycket tunn, gränsen

mellan integritet och hemlighetsmakeri

det finns en rädsla ibland oss

att den som delar med sig, slutligen

står helt tom

som en vandringssägen, man kan

aldrig så noga veta

det antas att man inte ska spilla ut

dessa små små droppar av jag omkring sig

jag ska inte kalla det lögn från din sida

detta undanhållande

du trodde det var en fråga om integritet

(skriv om integritet)

igen

blir lite rädd när jag tänker på då

när det kändes rätt

hur lurad jag känner mig nu

fast ingen ljög

blir lite rädd, för tänk

att det som var så rätt

blev så fel

blir lite rädd för att upptäcka

att det känns rätt igen

blir lite rädd för att det

kanske inte känns rätt

igen

(skriv om när det känns rätt)

lärdom

Efter att ha utstått skratten

Lär man sig den svåraste läxa

Att inte försöka sig på saker

                       man inte kan

(skriv om att lära sig en läxa)

någon annanstans

Det läggs ny asfalt

Med tunga ångvält

rätar självlysande män ut vägen

I ett ångmoln stiger slitet över arbetande händer

Det doftar värme

och asfalt

Hur doftar asfalt?

Ser ut som klumpigt sönderbränt socker

Svart som den djupaste blå

Jag förflyttas till den sommarheta storstaden

Längst huvudstråket, den pulserande aortan

I varje liten gränd

Doften av upphettad asfalt

Våt på sina ställen där nattens spår blivit bortsköljda

Från bagerier smiter ånga ur ugnar

Blandar sig med stadens damm,

asfaltens stigande värme

Dansar längst stråket i takt med pulsen

Jag tog omvägen idag via kontinenten

mitt i steget,

innan foten mötte vägen,

innan omvägen förde mig tillbaka

Var jag någon annanstans

(skriv om en omväg) 

avstanna

och Du människa?

När slutar du leva som dina floskler?

Kan du se att allt ditt förhatliga gnäll

liksom hasar sig efter,

i dina fotspår

Skuggar din stig

Ser du att varje andetag du tar

bekräftar allt du spottar på offentligt

Men i smyg

i smyg, vågar du inget annat än sälla dig i ledet

När blir din spegelbild så patetisk

att du ser reflektionen som stirrar tillbaka?

Denna gam som bär dina ögon

Denna asätare som är din mun

Denna sjukdom du kallar liv

Vad finns där att kalla Människa

egentligen?

(skriv om att stagnera)

egentligen

Låt oss tala om nycklar

Och lås

Om att nycklar öppnar,

men också stänger

dörrar

Om att lås skyddar,

men också stänger ute

utan nycklar

Missförstå mig rätt,

jag älskar symbolik

du har sett mitt liv

Men vad pratar vi om egentligen?

(skriv om en nyckel) 

dedikation

jag vill inte veta mer

du lämnande mig hungrig

och nu har jag ätit mig mätt på luft

du övergav mig törstande på din blick

nu har jag fördruckit mig på mörker

jag vill inte veta mer

om törst, om hunger, om mörker

fast inget annat finns

Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/ensam" rel="tag">ensam</a>, <a href="http://bloggar.se/om/uppgiven" rel="tag">uppgiven</a>, <a href="http://bloggar.se/om/dikt" rel="tag">dikt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/ork" rel="tag">ork</a>

törst

tunga droppar faller i kaskader

slår hårt mot plåt och blad

marken dricker vattnet törstigt

med iver som bara kan tillskrivas en utmärglad

myllan insuper varje droppe,

klunkar djupt djupt ner i mörkret

för att behålla kristallerna

för att bevara grönskan  

(skriv om att bevara något)
etiketter

steglöst

En ljudlös vandring

stegfri bland färger och dofter

i en trädgård orörd av tidens hand

Triumferande rabatter förtäljer detaljer

om hemligheter nu försvunna ur mannaminne

Bakom mörka häckar hägrar skuggor

 utestängda, men aldrig helt förvisade

Här finns ingenting dött eller visset

Gräs och strån skiftar aldrig över till ihåligt guld

Vinden förmå inte röra löven, den

självdör i den stillastående luften

Inga blommor kan jag plocka med min hand,

i all sin skönhet är de bara en förnimmelse

ett eko av sitt förflutna jag

På en bänk kan jag betrakta denna trädgård

sitta ner en stund

och sen lämna den orörd

Bland minnena fortsätter jag min vandring

(skriv om en resa)

aldrig livegen

finns ingen att anlita i mitt ställe

ingen som kan trä på mina skor och vandra mina steg

ingen ersättare som kan ta över

fortsätta läsa på samma sida i min bok

inget substitut kan fylla mina timmar

med tankar och skriva mina ord

jag måste fortsätta vandringen

själv

jag måste avsluta boken

jag måste tänka tankarna

och låta orden

droppa ner på pappret

ett

efter

ett

på egen hand 

(skriv om att anlita någon)

händer

på riktigt är de som skapar

med sina händer byggde denna värld

byggde huset som skyddar mot vind

lade taket som hindrar regn

på riktigt är de som plöjer jorden

sår och skördar

som kan läsa vinden

och tala med molnen om morgondagen

på riktigt är vatten och vind,

luft och jord

denna svarta mylla av näring

på riktigt är den kärlek som binder världen samman

(skriv om att skapa)

fredagsfilosoferar

på balkongen

med min kaffekopp

damm susar i luften

vinden är hård idag

hittar sin väg ända in till mig

till min skyddade balkong

i lä

men idag blåser vind även här

blåser damm i kaffet

det knastrar lätt när jag tar en ljummen klunk

idag vände moln till sol

kallt till varmt

ensam till sällskap, en stund

vackert sällskap

världen tillåter att det vänder

åt båda hållen

livet tillåter att det vänder

åt båda hållen

och

jag

?

inte ansiktslös

försök se genom min blick,

bortom det hårda

smält min isande hud

med dina andetag

lämna mina hårda ord

på dörrmattan och trampa på dem

när du går in

lös min knutar med dina fingrar

(skriv om en lösning)

delaktighet

Tusentals linser på en köksduk

Duken är i någon typ av grovt linne

Färgen blev aldrig något bestående minne

Köket doftar mat

Mat som lagas i denna stund

Rummet är uppvärmt,

av spis, av ugn, av extra aktivitet och rörelse,
Av mänsklig närvaro

Linserna är gröna och tjocka

Vissa glänser lätt mot den matta yta duken ger

De måste gallras

Små stenar, kvistar, annat oätligt hamnar lätt i påsen

Så linerna gallras

Med små små fingrar står jag böjd över denna viktiga uppgift

Rensar rensar

Blir delaktig i kökets värme,
alstrar lite själv
Känner nästan smaken av min ansträngning

i maten

(skriv om att sovra)

kvalitet

Modern skog måste gallras,

till skillnad från gammal?

Det är nyttigt för skogen,
och människan -  det gallrade virket
tas om hand, kan nyttjas (läs säljas),
de stammar som står kvar blir grövre

Vi måste skilja på höggallring
när de ståtligare träden avvecklas,

Vid låggallring avvecklas de undertryckta träden,
medan de dominerande sparas
Eller så kan man kvalitetsgallra,
som uttrycket avslöjar tas här hänsyn till
trädets kvalitet mer än höjd,
så en stam med goda förutsättningar sparas,
även om den inte råkar vara så hög

(skriv om att sovra)

numrerade

En av två är kvinnor

Fast egentligen är vi nog två av tre

Var fjärde människa söker någon

Fast minst hälften av dem ser inte skogen för alla träd

Var tionde kvinna kommer inte kunna få barn

Men så måste det väl vara för männen med va?

En på hundra söker inte en man alls

Vilken befrielse…

En på tusen kommer ångra den man hon svor evig kärlek

En på tiotusen kommer bli ständigt påmind om sin man

när hon ser sig i spegeln

En på hundratusen klarar sig inte till barnets ett års kalas

En på miljonen kallas de lyckligt lottade

En bland miljarder – där står vi alla 

(skriv om statistik)

8ttio

varje förälskelse i mitt liv har tyckt om mig
och förklarat att de inte varit ute efter en relation
just nu

men de har tyckt om mig

sen kom DU

kolibiren i mitt bröst fann nektar

tänk så vackert det kunde ha blivit

och ändå

ingen skillnad

80 vingslag per sekund 

kluven

det är så nära
hudnära
när annans hårstrån kittlar huden
så nära
min strävan

denna möda

                *

gör sig ständigt påmind

lever ännu i den

strävan inpå huden

naken inför den

oskyddat maktlös

                *

kan sluta sträva

kan ge efter

sluta kämpa

(skriv om en strävan)

utan förklaring

som liten flicka

bad mig alltid mor

att nysta om garnet

hon skulle sticka med

jag vet ännu inte varför

det var inte det att det var svårt

men nystanet var ju redan i mina händer

kanske fick hon själv göra just samma sak

(skriv om något enkelt)

driven dåre

I tider av nedgång önskar vi alla någon som kan skjuta till

Ett blygsamt litet tillskott från den som vill

Eller för den delen kan

mäkta med att dela med sig

till dem som kommit på skam

Dela med sig lite lärdom till oss

som av känslomässig recession lider förstås

för att vi är dårar som så fort vi kan

slänger hjärtat till var öppen famn 

(skriv om ett tillskott)

bussen från stan

Vilka otänkbara tankar börjar vi tänka i sorgens dimma? Det finns en buss, jag vet vart ifrån den går, men jag vet inte vilket nummer den har. Vi satt på den tillsammans, men jag var ouppmärksam, sömnigt invaggad i trygghet. Visste ni att trygghet gör en sömnig? Tänk på det….Funderade idag på vilket nummer bussen har, om jag inte skulle ta reda på det. I dimman var den tanken väldigt klar, men när dimman lättar…?Gör nog bäst i att låta tanken sakta försvinna.

(skriv om att försvinna)

till farfar

på ljugarbänken sitter farfar

han vet hur en historia ska dras

en bohuspojk växer aldrig riktigt upp

när vinden piskar i ansiktet står fötterna bergfast

leende på läpparna

det salta havet liftar med vinden

sprider doft och smak längst kusten

en bohuspojk viker inte för blåst

grova valkar på händerna smeker båtens skrov

känner tidens tand på trädet

en bohuspojk längtar ständigt till havets äventyr

tjära och tång hänger som tung parfym i luften

skrönorna är levande längst fiskestugorna

knappen hjälper måla historen

en bohuspojk spottar inte i glaset

minsann

april inleder våren

Idag ska vi luras

Luras och blir lurade

Bedra med goda intentioner

Bjuda oss själv och den som

levererar kalaset på ett skratt

Allt på andras bekostnad,

men tanken är god,

inga sura miner får plats

Dagens syfte förväntas och uppmuntras

Paranoia kryper i husknutarna

Vem lurade dig nu?

Vilket av allt som sas var lögn?

Var något idag sant?

Vi skrattar hjärtligt

under ett avbrott från att lura  oss själva

(inspiration från 2 år gammal puff)

avslutande om havet (VI)

Under ytan var lugnet fullkomligt. Medan kroppen skar det kalla vattnet sjönk hans minnen mot botten. Hans grumliga blick försökte se, men visade sig otillräcklig bara några meter ner mot djupet. Han kunde välja att följa sina minnen, fortsätta sjunka mer och mer och mer, ner mot det okända, ner till en evighet i dy och slam täckt med det förgånga. Fortsatte simma neråt, pressa sig emot trycket, emot viljan, emot denna isande kyla. Mörkret började locka honom, men i bröstet pressade andra behov. Hela huvudet började spränga, inte ens det kalla vatten kunde längre kyla honom. Måste vända om, måste välja en annan utväg, i alla fall idag.

( del I )