encore une fois

jag skrev mig ut ur mörkret tillräckligt för att hämta andan

det var inte längesen, men jag tog mig upp till ytan

det tog tid

många vakna timmar

beslutsamhet

jag vet

jag visste

att det kommer gå

det kommer gå bra

numera vet man,

att hjärtat läker

att sorgen bedarrar

att tidens gång blir en smekning

och man vet om ärr

hur de ser ut

hur de kan värka

hur de kan döljas

men nu

jag vet inte om jag klarar att skriva mig ut ur denna förtvivlan

jag vet samma, som jag visste

men jag vet inte om mitt hjärta denna gång klarar samma ärlighet

2 oktober, skriv om att enas

Det är med jaget vi ska enas

Med dig själv

Förlåta din vassa kanter

Lära överseende med att du snavar
och trillar

Ibland

Låt jaget förlåta andra
deras vassa kanter

Lär jaget överseende när andra snavar
och faller
för ofta

Du kan enas med jaget

när du kan förlåta

i andra

det du inte förlåter

med dig 

tema ordlös

Utan att för den sakens skull ha varit igenom något som på något sätt är värre, hemskare, råare än vad andra har varit igenom, känns det som att jag varit i skärselden, och än är jag inte helt säker på att jag har tagit mig ut. Den omedelbara smärtan som länge och intensivt var mitt enda sällskap, har likt eftermiddags vinden mojnat, inte till en behaglig bris, men till en pust som då och då drar i kläderna, tufsar till håret, gör sig påmind. Mina ord flöt som en älv, ett direkt flöde ur denna smärta, ett ord för varje tår, en mening för varje tanke. En smärta som idag har förändrats, och med den mina ord. 

en droppe i havet

Han kunde inte sluta bekymra sig
varje steg under ett orosmoln
Hennes molande längan efter kontakt
gav alltid vika för rädslan
De såg varandra, för långt, för nära

Delade av det oändliga hav

De själva fyllt

(skriv om att bekymra sig, skriv om att kontakta) 

synvilla

Förvåningen som möter

I blicken på andra sidan

Hur blev det så

Hur kom jag hit

Vem tillät jag mig bli

Bara en hägring kvar

av drömmen som aldrig blev av

Att denna blick aldrig tröttnar på att se

denna hon som blev jag

(skriv om att se)

halt

Den kluvna tungan

Som lovade honung

Men höll salt

Slingrade sig ur sina löften

Genom att inte lova alls

Löftet dyrt och helig,
om luftslott

I sig en hägring

(skriv om att slingra sig)

avslut

Klipper lösa trådar

Kippar efter andan

när ännu ett avslut faller

Har inte förlorat en enda strid

Inte vunnit någon heller

Kampen gör mig hård

Fäller inga tårar när tråden dalar

Faller neråt

Bort från blickfång

Ut ur sinne

Minns mig annorlunda

Än jag dig

Det är jag värd 

snedsteg

Längtade tills jag höll i någon annans händer

Tills mina tårar smekte någon annans hud

Nu måste jag igen söka flykt

Från min dåtid

Ifrån min nutid

Ifrån den framtid som aldrig kommer bli

bryderi

Att skriva kan inte bli ännu ett bekymmer, men det bekymrar mig att jag blivit ordlös. Dessa veckor känns som en evighet. Är det min tid, kanske mitt engagemang, oändligt många möjliga svar, men vilken är min egentliga från? Ja, nog är jag bekymrad ändå. 

kanske

kanske kommer orden snart
kanske finns inspirationen i höstens klara luft
det är högt till himlen, så här års
nära faller löven

september

de pratar om frost
jag vet vad de talar om
jag känner redan doften
lukten av fallande löv i luften
väta
jord
doften av kyla i morgonluften
idag skiner solen
jag kan välja att lura mig själv
men de talar om frost
för länge har jag vetat vad de pratar om

fallgrop

Tröstlöst

Hoppslöst

Sömnlöst

Men inte längre

Mittemellan

Varken ja eller nej

Inget då eller sen

Chanslöst

Utsiktslöst

Skoningslöst

Drevet i mina tankar

Nattsvart

Ogenomträngligt

Mörker

Sluter sig kring oss

Även denna dag


(skriv om en fallgrop)

värna

Vårat välsignade välstånd, som burits fram till oss, på silverfat, burits på andras blödande ryggar. För oss att ta förgivet. Vem värnar om sitt välstånd? Vi smakar det goda, som någon annan betalat, med svett och möda, med elände och smärta, med otack som enda lön. Ståndaktigt proklamerar vi idag alla borden, alla måsten, allt som inte duger. Vi som inte vet vad offer innebär, vi som aldrig betalat det egentliga priset. Vi ropar högst, kräver mest, missar det viktigaste; vem betalade för vårat välstånd? Vilket pris hade jag betalat? Vilken möda, vilken resa hade jag uthärdat, för att värna om någon annans välstånd? 

(skriv om välstånd)

andetag

Ligger i gräset
en stund för mig själv
När dagen ännu gryr
bland gräsets pärlor och markens solar
Ser upp mot himlen

Molnens långsamma färd

Andas djupt

Känner marken trycka mot ryggen

Ligger kvar

I stillheten flyter molnen bort

Likt minnena

Likt minuterna

Som tynar bort

medans jag ligger och andas

väntande i stillhet
på att minnena
ska skingras

(fem favoritord på M; morgon, maskrosor, maränger, mojito, merenge) 

rättstavad

Jag försöker göra mig förstådd, med ord och uttryck, med blickar då och då. Främst försöker jag med ord. Förklara det som är så tydligt i mitt hjärta, som skriker varje dag. Det som jag i min hjärna försöker omvandla till rättstavade stavelser, och välbyggda meningar, och ett blommande bildspråk som tydligt målar upp fantasier, känslor, skrik.  Och rättstavad är jag, o ja, stava gör jag bra. Har alltid gjort. Bland de bästa i klassen sa alltid mina lärare, och tänk att hon inte har svenska som modersmål. Och hennes ordförråd sen! Tydligen blir det ofta så med flerspråkiga barn. Allt är rättstavat ja, jag stavar fint. Men gör jag mig förstådd? 

(skriv om att stava)

humlan

Nu blåser en kylans påminnare från norr

Viskar i fetgröna löv

Hur länge ska de orka?

Triumfen uteblir när utgången är oundviklig

Och ändå

Tronen byter härskare, obarmhärtigt

Kläd min krona med brandens färger!

Önskar mig livets hemligheter i löven krusning

En viskning i dödens sista suck

När de långsamt dalar

Virvlar

Mot markens mörker

Regnet droppar tungt

Slår mot sommaren

Yran kryper undan

Döljer sig, gömmer sig

Under löven, under höstens brand

Längtar efter sommarens nektar

Efter ljusets sömnlöshet

Ge mig en hamn av ro och värme

Låt mig följa med

Dit humlan flyger för att dö

infektion

Alla ord ni har vrängt
förvridit till oigenkännlighet

Alla ursäkter ni har slitit

ädla motiv utan innehåll

Alla förklaringar, anpassade
men bara för er

Förvirrar för att tjäna

Förgiftar för att tillskansa

Förbjuder för att kontrollera

Allt är smittat

Inget lämnat oberört

Ingenting är längre heligt

(skriv om något heligt)

morgonrodnad

att sakta vakna vid din sida
fönstret lätt på glänt
kylig morgonvind vajar i gardinen
svalkar i gryningstimmar

långsamt vakna och se
att världen ute är densamma
hur molnen långsamt rodar
som minns de nattens fantasi

jag har vaknat ur min dröm
ser hellre dagen gry över din nakna nacke
försiktigt höra hur du andas

försiktigt ligga kvar
likt molnen rodna över mina tankar
när pulsen slår mot mitt bröst


(skriv om gemenskap)

crippled

Man was made to do

Not to own

All your hands will ever hold

are just borrowed fractions

of a reality you can never completely see

The things will wither in you palm

Run like sand between you fingers

Leave you felling poor

Things will do that to a man

(skriv om att låna)

märkt

Som det alltid har varit

Sneda mungipor längst din väg

När du rullar fram stegen

Som barn försökte du binda benen om natten

Kanske skulle de långsamt rätas ut

De öppna flinen när du väl vågar

kasta en blick, som alltid delar sin uppmärksamhet

Ena ögat tycks alltid fastna

strax över motpartens högra öra

Stegen är bestämda

Blicken alltid klarsynt

Men hånet

som de aldrig sökte dölja

bränner
bränner i ryggen

(skriv om att håna)

kväll i augusti

Jag hör hur de drar plaststolar över trottoaren, nere på gatan, nedanför min balkong. Klockan är sent för längesedan, men det är alltid öppet där nere, nedanför min balkong. Det är sent sedan länge, och långt innan det slutade jag dra plaststolar över trottoaren. Istället sitter jag i lugn och ro och lyssnar till ljudet av plast mot sten. De drar, inte jag. De drar stolarna var dag, varje vecka, men inte jag. Inte längre. Ska bara vissa dra stolarna? Ska bara vissa bära bördan? Och vi som inte drar, vi som inte bär längre, vad tycker vi om att lyssna? Nu är det tyst nedanför balkongen, stolarna är på plats, tills morgondagen. 

vitöga

Säg att kärlek skrämmer dig
för du är rädd att bli sårad

Säg att du aldrig ber om något

av rädsla för löften som bryts

Erkänn att du inte älskar mig
för att du inte vågar

Berätta om den längtan

du inte erkänner att du bär

(skriv om öppenhet) 

djupt hav

Driven av vinden

Framförd av stormen

Båt på öppet hav

Mellan horisonterna

På en resa i evigheten

Kastad från våg till våg

En dag kommer skutan brytas

Tiden knäcker virket, tillslut

Resan till horisonten sjunker i vågornas djup

Evigheten vänder sig aldrig om

(skriv om något turbulent)

morgonregn

Märklig denna tystnad som infinner sig efter stormen

Som hela jorden håller andan

Innan vingar fyller himlavalvet

Innan syrsor sjunger outtröttligt

Innan droppar börjar falla från grässtrå
ner i den evigt törstiga myllan

Varje väsen

Väntar

Trycker

Bävar

Om

Ifall

Stormen ännu inte bedarrat

vägen

Jag går i timmar
gamla vägar, nya banor

För att lära mig gå igen

Jag säger ett ord mer

Varje dag, ett ord till
För att lära mig prata igen

Jag betraktar all förändring

Varje ny rörelse omkring mig

För att lära mig se igen

Jag omfamnar all ömhet

Oavsett vem som vill ge den

För att lära mig uppskatta igen

Ett steg i taget

Ett ord i sänder

Så förlåter vi

Oss själva 

shooting star

I am the fastest you have ever seen
but you never saw me did you?

You wish you had

Had seen this hurricane passing you

This star, this shooting star

Just a second in the sky

But you never saw it did you?

Its light so white

The path so clear

Shooting for its death

But you missed it all

I am the fastest that has been near you

But you never saw me

Did you?

glaskupan

Jag är tyst
för annars måste jag skrika
en frustration du inte kan bemöta

Jag flackar med blicken
för stillar jag den
måste du möta tårarna
Jag rör dig inte
för jag kan inte leva upp
till beröringen

Sluta be mig tala, jag kommer bara såra dig igen
Sluta söka i mina ögon, vissa tårar tillhör dig
Försök inte röra vid mig, jag har vant mig vid min kyla

(skriv om lyhörd)

viskning

Som ett slag i bröstet-
smärtan när handen släpper taget
Sen, när jag blundar kan jag se
den framtid som aldrig blir
Viska lögner i mitt öra
som bara vi vill tro på

(skriv om händer)

pussel

Du väsnas för att dölja att det smärtar
alla dessa drömmar som gick dig bi
Jag beaktar tyst när ni gormar
två skadeskjutna rovdjur
inträngda i varsitt hörn

Du blir sedd
en stund till
Du blir hörd
av en som slutat lyssna
Smärtan stadig vid din sida
hjälper dig lägga pussel med bitar
av drömmen som sprack 

(skriv om att väsnas)

att vila

jag försökte vila, men det är verkligen inte min kopp te

jag har saknat orden, men det har säkert varit bra för dem att vila

jag har saknat skrivandet och läsandet

det är dags igen

perspektiv

Jag står fortfarande naken och huttrar
Denna jakt efter vila
Denna sökan efter perspektiv
Lämnar mig vilsen
Liten utan mina illusioner
finner jag min värld sträckas ut
bristningen är nära
Avståndet avskräckande stort mellan människa
och människa
Vart griper min fingrar
Vilken längtan brinner än

vila

det är dags för en paus...en lite längre sådan

lite distans, lite vila, hitta perspektiv.

kanske kommer jag inte klara att hålla mig borta, men datorn får iallafall stanna hemma denna gång...

för den som vill finns alltid lite gammalt att bläddra igenom på bloggens sidor

på återseende, snart

***
**
*

smältis

Jag smälte oförglömligt i din blick
Men den blick som alltid längtar bort
kommer aldrig sluta
Din längtan bort behövde mig
Din längtan bort behövde lämna mig
Vet inte vilken horisont du längtar till
eller när du når tillräckligt långt
för att börja längta hem
Jag kommer alltid längta efter din blick
att få smälta långsamt
Du kommer alltid längta bort

(skriv om att smälta)

enveten

När jag vill sätta mig på tvären
kallar du mig vrång
men har du tänkt på
att bara för att jag har fel
betyder det inte att du har rätt

(skriv om att vara vrång)

nyvaken

när du slog upp ögonen

och plötslig såg att världen var ny

vad såg du då?

(skriv om att vakna) 

crazy for you

midnattsblå

I horisonten brinner himlen

varje moln en stolt fackla,

som långsamt glider över det vida blå
en armada av brinnande skepp utan hamn

den unga kvällen har lagt en vilande hand över staden

söta dofter släpar sig i den vindstilla värmen när rymden håller andan

livet ruvar mellan kullerstenarna

vältrar sig i förväntansfull tystnad medan kupolen ånyo skiftar skepnad -
en ny för var dags ände

var dags ände är ny

med varje stjärna släcks ett fönster

sammetsmjuk är vilan över staden


(skriv om en sommardoft)

lögnare

vem är svårast att förlåta, du eller mig?
vem har sårat mig mest, du eller jag?


(skriv om att förlåta)

barfota

Den barfota mannen
strövar stadens gator
Byxorna är slitna, kavajen sitter dåligt
en gång bruna, klädsamma
nu, nötta av vind och sol

Ibland talar han
med dåtiden?
med framtiden?
Ibland blir han ombedd att gå

passar inte bland de andra

Vilken väg trasade dessa fötter

Vilka röster förde honom hit

Vilket beslut hade han backat på
om valet verkligen fanns? 

(skriv om att backa)

att vakna

långsamt lättar synvillorna

som morgondimma över sommaräng

lämnar bara droppar av dagg

nätta, kyliga minnen

på smörblomma, på grässtrå,

längst grusstigen som leder hem

i den stigande dagen

ett steg i taget

(skriv om en synvilla)

tyngdlös

släpper taget
förlorar mig i nuet

svävar fritt, tyngdlös, obesvärad
inga rep kring mina fötter

ingen tyngd tvingar mig ner

flyter längre och längre bort

inget binder mina händer längre

de griper inte efter något

längtar inte mer

släpper taget

svävar obehindrat

allt längre

bort

(skriv om ett rep)

riktigt redig

En riktig karl reder sig själv

Det vet var man om manlighet

Behöver inga böcker om hjälp-dig-själv

För sånt finns en naturlig fallenhet

En redig karl är en riktig man

Som ibland ger efter för oredan

Sköter sitt själv, gör så gott han kan

Tar en extra kall på fredan’

En riktigt redig karl -

nu ett utdöende släkte

Han glömde på vägen hur man ber om hjälp

med sånt man inte kunde

(skriv om oreda)

stjärnor & grus

Denna våran undran

Alla våra frågor

Ständigt kretsande kring en liten

liten kärna

Om hur allt började
med oss, med mig, med stjärnor, med grus

Vad är meningen med allt
med oss, med mig, med stjärnor, med grus

Aldrig stillas denna undran

Aldrig finner vi våra svar

På denna våran jakt
efter mänsklighet 

(skriv om att undra)

brus

den röst som talade med mig

så bekant

så trygg

så avlägsen

om hur det är

nu förtiden

som det heter

jag lyssnade inte

som jag borde

svarade inte 

som sig bör

så länge så länge

så länge

sen nu

en röst från dåtiden

ett andetag

det bröts

(skriv om att lyssna)

sommarnatt

I luften hänger honung
och jasmin
tung, likt droppar av lönnsirap
denna doft
i klasar av gyllene små solar
under skuggan av gröna löv

Det är lind det är lind det är lind
lindblom
som simmar i luften
som smeker denna sommarnatt
en krans av lindblom runt löftet
om högsommar

moln

det gnager mig om natten
detta mitt hinder

rullar in som vågor,
en efter en,
över mitt sinne

dränker min tankar

mitt moln över solen

bruset som dränker musiken

vinden som betvingade trädet

 

 

(skriv om ett hinder)

försköna

ett enda ord,

för vad jag har gjort med minnet

av dig

av oss

av då

det sista du gjorde

du drömde om någon annan

du gav din längtan till någon annan

du bedrog mig

din hämnd på dåtiden

tog du ut på mig

 

 

 

otur i turen

Själv

Två timmars slit,

men på egen hand lagade jag
och bytte den trasiga cykelkedjan

Fortfarande svart olja under naglarna

Jag kunde cykla iväg, lagningen höll

Svarta små moln korsade min tur
men varför ta ut sin olycka i förväg
Himlen var klar idag, solen sällan blyg
men säg den lycka som varar
Samma cykel som skulle färda mig hem
hade fått punktering
Undrar
vad har jag gjort för att få denna belöning?

(skriv om en belöning)

baksmälla

Jag har fastnat

Medan tiden rinner iväg

Bör tystnaden ta över

?

Jag hade planerat så mycket, längtat så hårt, jag hade något att se fram emot, nu återstår bara tystanden, och jag.  Idag har jag gått i tre timmar, stegen tog mig dit jag skulle och tillbaka. Och tiden, tid är visst allt jag har kvar. 

(skriv om något rinnande)

glömska

jag hade glömt

vita nätter

värme

smekande vind

söt doft från nyväckta rosor

skärvor av blekrosa skönhet

på varm asfalt

jag hade glömt


(skriv om något sevärt)                         

la résistance

they hid in the jungle

day after day

same clothes, dirt covering their faces

afraid to make noise

covered in deepgreen leaves

trusting the cries of animals

listening for strange feet on the path

day after day

panting, planing, resisting

taking the fight to their territory

slowly strangling the intruder

this is not war

this is survival

this is resistance

(skriv om motstånd)

förnuft & känsla

jag borde nog ha varit mindre ärlig

spelat spel

lekt en lek

eller två

varit mindre rak

tvingat dig ta omvägar

fått dig kämpa

se dig smaka segerns sötma

men känslan bedrog förnuftet

 

 

(skriv om ärlighet)

aska

Ditt ljus hade redan börjat slockna

Jag såg det inte

Jag såg det inte

Jag såg det inte

Jag dämpade ditt fall

Nu går jag bland ruinerna

Dina andetag blåser vind

Virvlar damm

Blåser storm bland askan

as it be

let it be as it be

let things rest as they are

struggle or not

the quiet will calm

let the eco die out

the cries of war

the cries of love

memories lost in the ruins

let it be broken

 

 

(skriv om något trasigt)

manuset

spela upp mitt hjärtas tragedi

ett grekiskt drama

om lust och lidande

längtan och rädsla

din och min

din som blev min

din rädsla min trygghet aldrig tämjde

min längtan ditt svek bedrog

vår dröm som gled oss ur händerna

kören ropar, ojar sig över våra snedsteg,

suckar djupt när vi glider, gråter när vi faller

detta grekiska drama

en äkta tragedi

ridå

(skriv om en tragedi)

låt mig

bära frukten av ditt säd

låt mig

bära fortsättningen på din historia

låt mig

föra vidare våra minnen

låt mig

älska vår kärlek

låt mig

drömma

(skriv om en frukt) 

knutar & knopar

Din händer, inte så sträva som du önskar
sysselsatte sig ofta med ett tunt rep,
ibland att snöre,
men helst ville du ha ett rep
Långsamt vek och vred du repet
runt runt runt
genom loopar och öglor

genom och tillbaka
fast åt ett annat håll

Du knöt knopar
Du kunde olika
Vissa knöt du belåtet och självsäkert
andra övade du på

Igen igen igen

Min blick följde dina rörelser

Dessa älskade händer
som nästan trollade framför mina vakna ögon
Du berättade när knoparna behövdes

Varför

Dina knopar hade namn

Du har ett namn

Ditt namn ger mig en knut

i magen

*

knutar

Allt kanske är enklare än vad du tror

                            Om du bara vågar

Verkar som att detta ord som fick mig småle när jag läste det, nu helt och hållet fått mig att stupa. Ironin är för tydlig, måste nästan värja mig lite. Att se de självklara och det enkla är det mest komplicerade av allt, tänkte jag då. Det är så lätt att se problemet, se knuten som är olöslig, men i samma blickfång finns lösningen. Varför ser man den med så stor svårighet? 

(skriv om något komplicerat)

kvar

Och han gick

Lämnade dig ofullständig

Bland fläckiga lakan

Skäms du nu? Kvar med din hunger

Plocka upp allt du tappade från golvet

Lustens vansinne bedrog dig igen

Du får tvätta rent

Städa undan minnet av skulden

Sen han gick

(skriv om något fläckigt)

vildmarken

I dina bojor

Ett skri från vildmarken

Ett skri från avgrunden

Om befrielse om förlösning om smärtan i förändring

Din fötter fjättrade

Men första steget börjar inombords

Före flykten den våldsamma ändringen

Du skriker

Det gör ont

Du förblöder för att skapa nytt blod

Du går under för att kunna resa dig

Du förbannar livet för du vet
ni är utelämnade åt varandra

(skriv om befrielse) 

paket

En liten liten låda

Skramlar litegrann

Klädd med silkespapper

Noga gjort för hand

Pappret skimrar glatt i rosa

Med rosett i grönt där till

Knuten med varsamma fingrar

Hemlig är givarens sigill

(skriv om något prydligt)

gå runt

Gå vidare, så lätt att saga

Så lätt att tänka, att det måste man göra

Så går det till, man går vidare och kommer över

Kommer över och går vidare

Men hur går man vidare?

Vilka praktiska handlingar leder stegen vidare?

Vilka tankar leder sorgen bortåt,
ifrån,

i vidare och vidare cirklar bort

från de innersta tankebanorna?

Jag skapar nya vanor, går nya vägar

Håller hårdare i allt som var viktigt

Innan

Skapar mitt, utan din skugga hängande över

Tror jag

Ljuger jag?

Hänger inte din skugga lite i kanten av varje foto?

Delar jag inte min längtan till havet med dig?

Vad skapar jag

och vad

tog jag med mig? 

(skriv om en rundvandring)

paus...

...några timmar lugn och ro...

trouble

Easy mama, or you´ll be bringing trouble home
Dont´t let them get to you
They only wanna drag you down

Careful mama, trouble´s on your doorstep

Put your foot down before you drag it in the house
Before your comfort turns to cries

Beauty mama, I see trouble´s been in your bed

I see the harsh words are messing with your head

Rest now mama, not to cry

Trouble´s left now, rest your eyes

(skriv om trubbel)

vinnare

genom ljudbarriären skjuter stålets vassa kropp
dånar i solen
kallar på blickar

tankarna far till belägring
någon är under attack
en enda farkost i vårt dagsljus
tänk dig fler än en
tänk dig hundra
tänk dig

vanans makt vinner tillslut
folket duckar inte längre
ryggarna är redan kuvade
tänk dig dånet varje dag
tänk dig natten
tänk dig

vem vinner

samma mynt

man måste våga förlora
men jag tror
man måste även våga vinna

kort och gott


(skriv om att vinna)

Syren

ifalleratt

Att spara lite extra så man har
Att bete sig som sig bör, och lite mer därtill,

så man har igen det senare
Att passa på när man ändå är igång,

som det heter
Att skaffa lite ifalleratt, för någon dag
kommer det att krisa,
bäst att gardera sig med ifalleratt

Att hela tiden tänka sen,
tänka om
tänka i fall att
att glömma vara här
och nu

(skriv om att ha något tillgodo)

snart midnatt i juni

Det är nog egentligen inte så mycket ett bekymmer i mitt liv, det hindrar mig inte att utföra något. Kanske är det mer lämpligt att kalla det ångest, av dödligt slag, dödsångest rent av. Ångest inför döden, den oundvikliga, att plötsligt inte vara kvar, att inte få en chans till, att inte ge en chans till. Att missa allt det där som kommer att ske, obönhörligen detta konstanta flöde av skeenden, oavsett mitt ickevarande. När jag cyklar över korsningen kommer en fartblind dåre i rasande fart, hjälm eller inte, jag är chanslös. När jag är ute och springer kommer en galning med blodad tand för just blod, mitt rent av, för mycket TV kanske? När jag sitter i en bil frontalkrockar vi, jag ser olyckan innan det sker, när det är för sent ändå. Dödsångest? Ja kanske. Levnadsångest? Troligen. Kerstin Thorvall skrev en gång att det bästa botemedlet mot ångest inför döden var förälskelsen, detta adrenalinstinna, övermänskliga tillstånd som förmår oss se perfektion i en enda individ. Jag är benägen att hålla med Kerstin. Så nu, något klokare, vart vänder jag mig, när det är just kärleken som lämnat mig?

*** 

bryderier

Bekymra du din inte för plantorna

jorden kommer suga i sig allt extra vatten

Bekymra du dig inte för svalorna
det finns mygg till dem alla

Bekymra du dig inte för dagen
solen kommer skina imorgon också

Bekymra du dig inte för natten
du har tak över huvudet som skyddar

Bekymra du dig inte för kärleken
den fanns här långt innan oss

Bekymra du dig inte för döden
den kommer stilla din ängslan

Den kommer överleva oss alla

(skriv om att bekymra sig)

tänkande vid klippan

det fanns inga tankar kvar, när jag satt på klippan. instängd i en bur av alla kroppar omkring mig, de -helt ovetande om klaustrofobin inom mig. känslan inombords grävde djupa hål i mig, medan tankarna snabbt drev iväg, likt ringar på vattnet, som tunnas ut, slits allt längre ifrån varandra utan kraft till motstånd. solens värme, ljusår ifrån mig, sveddar min hud, gör mig vacker i vissa ögon, gör mig sjuk i andra. doften av solvarm hud ville jag ge dig, saltvattentvättat hår, torkat i ljus och värme, min sälta på din tunga, dina läppar igen på min hud. havet kluckar vid mina fötter, fuktar klippan som inte törstar vatten, rytmiskt våg efter våg, svall efter svall, jag lyssnar, tänker inte mer, känner bara hålet växa.


jag skriver - alltså tänker jag
jag tänker - alltså finns jag
jag finns - alltså känner jag
jag känner - alltså älskar jag
jag älskar
jag älskade
jag älskades?

inre monolog

Kan det verkligen vara min tur nu? Att få det som så många verkar ha. Att få njuta lite trygghet, slippa sända långa blickar, slippa vakna ensam, slippa hitta på svar på varför man är själv. Tänk att våga tänka tanken fullt kring ordet som är vi. Tänk att känna känslan fullt ut, se hur den kan växa. Det känns som min tur nu, så självklart på sitt vis.

Tänka vad fel man kan ha.

(skriv om att tänka) 

typiskt svenskt

***
**
*
Drömmen om idyllen
*
**
***

utan generalisering

Jag tänker färskpotatis och jordgubbar
vilda älven och djupa skogar
det finns en plats jag länge kallat hem
i hjärtat av sagor och dikter
jag gillar inte vad som är typiskt
jag verkar gå bet här och nu
men jag brukar sakna lugnet och tystnaden

(skriv om något typiskt svenskt)

om

Det är vad allt har handlat om
Allt som jag har skrivit om
sprunget ur avbrottet

Ett avbrott
ett slut

Hittar inte tillbaka
hittar inte en ny början

(skriv om ett avbrott)

sommareld

hippie

Den moderna hippien tycks ha fastnat med blicken bland statusuppdateringar. Av längtan till frihet kan revolutionen gro bland de mest inbilska av sociala forum, men i demokratins högfäste glömde vi blicka mot horisonten. Nere bland grus och begär förlustar vi oss bland elektroniska blommor och förbättringens högljudda krav ersattes av STORA bokstäver och utroppstec!en uttrycker numera nedtryckt ilska. Skenet är det nya sällskapet, vänner ren statistik, förändring är en ny bild…

(skriv om någon sällskaplig)

purple haze

I det violetta skymningsljuset

leker svalorna högt över våra huvuden

De reser sig över oss

Över världsligt

De hyllar livet
genom leken

med vingslag

moderniteter

Av sin tid,
som det heter
står och stirrar djupt in i skenet av vår tids senaste sällskap
i tid och otid, i alla lägen
där inne, i ljuset, finns allt
finns alla
och ingen
mitt i en mening bryts orden av ett pling
tanken far vidare, söker kontakt på andra ställen

Revolutionen tycks fastna i halsen

(skriv om en epok) 

att finnas

I stunden av fokus, när varje nerv i kroppen tvingas samarbeta för ett gemensamt mål, försvinner tystnaden. I en och en halv timme finns jag nu, inte sen, inte om, inte för att, bara nu. I stunden av aktivt varande, av ögonblickligt levande, finns inte sorgen kvar. Då, när lyckoruset kittlar fingrarna tillsammans med tröttheten, hörs inte rösterna. Långsamt smyger sig allt tillbaka på sin plats, när endorfinerna mattas av, när tröttheten trycker axlarna neråt, när kroppen är motståndslös och tung. Men innan, innan fanns jag bara.

(skriv om ett samband) 

vägen till havet

Den klarblå himlen bjuder sol och varma vindar. Det finns inget motstånd, havets böljor kallar med uppiggande dopp. Lätt trampas cykeln framåt, välsmord och beskedlig, att ställas i skuggan av en lind, ännu icke blommande. Vägen bjuder påminnelser om syrénblomster, som nu börjar gå mot brunt, men doften hänger sig kvar som en bisvärm i luften, bara att cykla igenom och förlora sig i för en sekund.  Lämna ditt allvar bakom, du kan plocka upp det på vägen tillbaka, skulle du sakna det under den blåa skyn.

(skriv om något graverande) 

slut

jag sliter min själ i trasor
för att hitta något att svepa mig med
var är du
som skulle stå bi
du som skulle värma

vila

för ett ögonblick
bryts ljuset i lövets gröna prisma
skymningen smeker världen

drar med sina gyllene fingrar
över ögonlocken
de som längtat efter vila

plötsligt är allt bara lugn

världen är blott vacker

illusionen sjunker med strålarna

under horisonten

(skriv om något skenbart) 

modern

hon är motsatsen till skrubbsår

och motsatsen till tårar

motgiftet till magknip

och botemedlet mot feber

hon må vara lång eller kort

tanig eller rund

mörk eller ljus

men hon är alltid
skrattet mot mardrömmar

alltid handen mot pannan

hon är början
men aldrig slutet

(skriv om en mamma)

laidies & gents, my interpretation

Du vill ge mig vila
När min rygg är trött sträcker du ut handen,

innan jag hinner snava

never weak but always strong
Du håller mig ifrån kanten till
den branta ravinen i djupet av mig

vänder aldrig mina svagheter emot mig

someone to close his eyes for you
Ovillkorligt sedd, som jag är
utan dom, utan bot
but it ain’t me, babe

no no no

it ain´t me you´re looking for

babe

(always humbling, mr. Dylan)

fjättrad

bland tomma ord
och urvattnade fraser

med fötterna djupt begravna
i detta mausoleum

jag byggt upp omkring mig

står jag fjättrad vid gamla minnen

din hand är ett spöke i rummet

aldrig själv

alltid ensam

(skriv om något fängslande) 

aska i midnatt

Så platt allt faller

när Stormen rider mitt hjärta igen

Blir övergiven av orden

Lämnar dem i en otacksam hög

Känner branden bakom pannan

Efter nattens stormar, vilka ruiner ska jag vakna bland

Frågan finner sitt svar i ottan

Jag vänder mig i askan av mina lakan

källa anonym

Numera snöar det inte om vintern, det är snöKAOS. Att byta finger åt sin ring ska intressera alla. Vi suktar inte längre efter en framgångssaga, men nedgångens misär säljer. Om knappt var tredje ord innehåller sanning är oväsentligt, så länge det skapar en bra RUBRIK. Första sidan är den enes våta dröm och den andres samtalsämne, ett färdigskrivet manuskript. Behagligt, bekvämt, borde vara oroväckande. Så vitt jag vet har endast små delar av världen förmånen att kunna njuta skvallrets spektakel.

(skriv om ett spektakel) 

bagatell

en liten bagatell

småsak
en parentes
småaktig, klagar i motgång
ber svårligen om hjälp,

men förväntar sig få den

talar inte om problemen,

men vill bli frågad

stolt

uti fingertopparna

kan inte ha fel

men bemödar sig inte med
att ta reda på vad som är rätt

sätter sig på tvären
bara för att alla andra sitter på rad

fogar sig

när det passar

smiter
när det väl gäller

inget att skryta med

dessa mänskliga småttigheter


(skriv om en småttighet)

sökes

Finnes:

Felberäknande domedagsvisionärer i överflöd.
Uppgivna självsprängande fakirer med förtröstan.
Falska profeter med blinda följeslagare.
Syndafallets skadeglada dyrkare.
Väckelsemöten för rättfärdigande självömkare.

 

Sökes:

Hopp

 

 

(skriv om ett anslag)

ovärderligt

mamma ängslas för sina barn. så de inte får ont, så de inte skadar sig, så de inte går hungriga. så de får bra betyg, så det kan gå väl i livet, så alla möjligheter är möjliga,så alla dörrar kan stå öppna. mamma ängslas för sina barn. för deras hälsa, för deras morgon, för deras lunch, för deras kväll, för deras natt. mamma ängslas för sina barn. för världen är hård, för natten är mörk, för kraven är höga, för konkurrensen är tuff. mamma ängslas för sina barn. för en dag kommer de lämna henne.

 

 

 

(skriv om att ängslan)

nära midnatt

när jag inte vill sova
men saknar skäl att vara vaken
it´s easy to leave when you have somewhere to go

blinkar bort tårarna

John Blund är varje natts räddande ängel

stjärnstoff i min ögon
glittrar på mörkrets kupol

strösslar stjärnglans i mitt hår

bortom horisonten ekar minnena

remember me to one who lives there
she once was a true love of mine

***

**

*

Congrats Mr. Dylan

tvivelaktig figur

det är något i blicken
något i ryggens krökning
som avslöjar mer
valet av ord
osäkerheten i rösten
som förtäljer mest
flackande blick
tryckande paus
hämmande andetag
våga möta mig
se mig
gör mig rätt

(skriv om något tvivelaktigt)

en hederssak

Ge mig den upprättelse
jag förtjänar

Som jag har slitit för

Som jag har offrat för

Jag har aktning
Jag har heder
Min rygg är rak

Ge mig den upprättelse

jag förtjänar
Så har jag även fått
min hämnd

(skriv om upprättelse, puff 22 maj 2009) 

Brev till mitt yngre jag

Det finns inga gyllene råd, inga tips om hur du undviker att snubbla eller vad som hindrar dig från att falla, inga snabba lösningar på svåra frågor. Men varje sväng längst vägen, varje sten att snubbla på, varje felaktigt beslut var och är en del av vägen. Ett litet tips, ha förtröstan. En dag kommer du kunna se dig själv i ögonen, och tillåta dig tänka att du gillar det du ser.

varsamt

Långsamt låter tiden
en skorpa växa
över

det onda

Ett sår som alltid finns
under

Men tiden tar udden
av den värsta värken

(skriv om att läka)

målmedvetet

Mäster C sjöng om hårda viljor

De som likt grå sten

stöter mot allt i deras väg

och till varje pris tar sig fram,
dessa hårda viljor

Det är inget recept på framsteg
ingen garanterad framgångssaga
Det är bara en blick
kalla den målmedveten,
den som vill
men det är bara grå sten
i blicken
på dessa

hårda viljor 

(skriv om en maktkamp)

kurragömma

aj aj

denna morgon ville den inte infinna sig

inspirationen

kreativiteten

vi som hade en bra kväll ihop

enligt mig

skapade och log förnöjt

jag i alla fall

den är verkligen skicklig

kretativiteten

inspirationen

på att gömma sig när den så önskar

håller sig undan

smyger iväg obemärkt

har nu lämnat mig lite häpen

vart börjar man leta?

(håll tillgodo med kokoro så länge, medan jag letar)

(skriv om något svårfunnet) 

kokoro

Så här på våren
mitt i staden
säkert också i bygden
och i den riktiga skogen
leker duvorna sin käraste lek
De bullar upp sig
dansar sina steg
präktar med sina fjädrar

Och ljudet

från morgon till kväll
i gräs och varm asfalt
mitt i dansen

ljudet låter kokoro

kokoro

det betyder hjärta
känsla
sakernas essens

kokoro

kokoro
*
*

(tack Y för inspiration)

vägen tillbaka

åter vinna

herraväldet

över sig själv

makten

över sig själv

och över drömmen

*

åter finna

styrkan

i sig själv

modet

i sig själv

och i drömmen

*

Vägen
är

Lång 

(skriv om återvinning)

mänskligt II

allt är förgängligt
allt ska ta slut
vi klamrar oss fast,
sätter klorna i varje minne
men allt ska ryckas ifrån våra händer
håll tills det krampar
håll till du blöder
men minnena kommer blekna
rinna genom jord
tillbaka till ursprunget
tomhänta ska livet lämna oss
bara fåfängan håller oss sällskap
låter oss tro att vi sätter spår
vaggar in oss i lögnen om vår egen viktighet
*
*

avstånd

För varje dag
Lite längre bort
Lite mindre förståelse
Lite mindre ork
Uppgivenheten speglar sig alltid
i medmänskliga ansikten
Vi ställer oss längre och
längre bort från varandra
Hör mindre och lyssnar sämre
Blir ett olöst mysterium
och olösligt


(skriv om främlingskap)

blottad

Uttittad

Betraktad

och bedömd

Utsatt för andras
tyckande
 

Blottad
i strålkastarens

hårda vita ljus

Sedd ur varje vinkel
Synad i varje vrå

Så lätt
att döma
andra

(Skriv om att stå i strålkastarljuset, puff 16 maj 2009) 

Vackra Kerstin

”Jag har ett gediget socialt kulturellt komplex. En modetecknerska som blir veckotidningsskribent och barnboksförfattare, redan där blir det konstigt… Men på kultursidorna var dom mer toleranta och jag fick mycket beröm för mina insiktsfulla och välskrivna barnböcker... 1976 kom Det mest förbjudna och den anspråkslösa respektabilitet som jag ändå hade gick sönder på en natt och sen har det varit det, sönder, menar jag. … Sammanfattning: I bildade kulturella sällskap känner jag mig som ett ogräs som av misstag kommit in i blomstertäppan.”


- Kerstin Thorvall

naken

fortfarande

även i tystnad

är din påverkan stark

din kropp smög sig in

i mina drömmar

alla min saknad

slog armarna om den

och jag vakande med

känslan av din hud mot min

det finns en egen värme

i en naken omfamning

när hud möter hud

när människa möter människa

i mötet där kärlek växer 

(skriv om att påverka, puss 15 maj 2009)

magnolia

lånat

gäst hos verkligheten

den yttersta utanförskapen

ingen samhörighet

ingen förståelse

för livet som surrar omkring

*

gäst hos livet

en ofrånkomlig känlsa av leda

ingen gnista

ingen framtid

i ett drev som snurrar obönhörligt

*

gäst hos verkligeheten

utan en annan plats att kalla hem

utan återvändo från ledan

utom räddning från drevet
som snurrar i tankarna

skifte

i samma ögonblick som orden yttrades 

speglades det krossade hjärtat i hennes blick

all den tid och möda

alla glädjeögonblick

skingrades som damm i vårvinden

uppoffringarna, värmen, varje framtvingat nej

sköljde med en våg av trötthet över hennes ansikte

framför henne stod nu barnet

i egna ögon långt kommet

från barndomen

och avsade sig allt barnsligt beteende

med orden

som tog klivet in i vuxenvärlden

(skriv om att krossa ett hjärta, gammal puff från 13 maj 2009)

morgontankar

lägger upp inlägget som försvann...tack för alla kommentarer, de är borta nu, men jag minns ändå. 

Tanken har slagit mig. Omgiven av alla dessa ord, vad är der jag försöker säga, egentligen. Vilka ord behöver jag yttra, egentligen. Hittills är varje strof en omarbetning, en omskrivning, jag som finner nya vägar att återvinna samma fraser, samma ord, samma känslor, utan att säga rakt ut vad som driver mig. Undivker att tala klarspråk, för att…? Försvinner dikten då? Eller försvinner mystiken då? Eller är det bara rädlsa att då allt är sagt finns bara tystnad kvar? Kanske är jag rädd för att verka banal? Detta kan säkert bli en dikt, när jag hittar till kärnan. Men idag väljer jag att återvinna majsol som jag skrev igår. 

majsol

Redan har kastanjen ståtligt slagit ut

De förr så spröda, ivrigt gröna bladen

bekläder nu, mättat gröna, dessa högresta väktare av tiden

Sakta dalar mjuka blommor på min hjässa
på sin färd mot marken

Skimrar vitt och rosa en blott sekund mot
det gröna gräset

*

Igår sprakade häggens vita fyrverkerier

Kantade alléer och förgyllde trädgårdar

Idag, hänger de brunande klasarna
som trötta firare av våren

Sprakar inget mer, utan faller
en efter en mot den hårda stenen

*

Vårens prakt går oss snabbt förbi

Blinka och du har missat miraklet även detta år

Är du för långsam har fyrverkeriernas eld redan
hunnit slockna

Allt som är kvar, dessa bruna nätta blad
på trottoaren
en gång ljuvligt vita

tala i tungor

Det är ett möte

Ett väckelsemöte

För sargade själar

Genom gemensam exorsism

ska smärta fördrivas

Vi rabblar i tungor
alla dessa kärlekord

som nu ska förträngas

Alla dessa löften som med tiden
har förvrängts

För de som vill och orkar
kan man rabbla hand i hand

Vi känner igen varandra

på blicken

Den reflekterande tomheten

(skriv om ett läger) 

leka

minns du när vi hängde på låset till vår kärlek?

undrar vilka ord jag hade valt,

om jag visste att du skulle läsa dem.

jag har vidrört tanken, men aldrig vågat

tänka den fullt ut.

jag har lekt med idén,

men kommer aldrig våga fullborda den.

vår kära lek är över

med vem leker du min kära?

 

 

var sak har sin plats

Du får ingenting ta med dig dit du går
löd texten.
Men hur kan vi vara så säkra, vi vet ju
inte ens vart dit är? Jag är övertygad
att ingen sak är oss oumbärlig, våra
skilda liv skvallrar om den sannigen.
I det stora hela, förblir alla saker det
lilla . Så jag håller med den gamla texten,
den är ännu lika aktuell. Vi fäster blicken
på våra prylar, för att undvika se något
annat. Var och en får avgöra vad.

Men visst är jag själv ganska fäst vi min
dator….

(skriv om en oumbärlig pryl)

oundvikligt

Det största
Den enda möjligheten

Ett obegränsat alternativ

*

Livet

*

Det svåraste

Den oundvikliga smärtan

En enda ovillkorlig utgång

*

Leva

(skrivpuff 2011-05-09) 

värklighet

Ditt namn

Som gubben ur lådan

Plötsligt tillbaka i mitt liv

Mitt i min sol, skymmer ljuset

Skymmer dagen

Jag tappade orden

Tappade tråden

Tappade fästet

Vad gick förlorat
i mig?

(skriv om värk) 

systrar

Har tappat fotfästet den senaste tiden

Balanserar min tid stående på en boll

Jonglerar samtidigt

Någon förvrängd typ av cirkusdjur

I utkanten av våren

skådar jag tidens spår genom lupp

Andas in minsta förändring

Tackar dagligen mina stjärnor

De orkar lysa genom ljus och mörker

Får mig att skratta mitt i ilskan

Låter mina tårar vara skamfria